Till försvar för Alexander Gerndt

När Sverige nu spelar sin sista träningslandskamp innan EM-truppen spikas bör man påminnas om vissa saker. Som att det finns saker som inte kan försvaras. Och att det finns saker som måste försvaras.

Det går inte att försvara våld mot medmänniskor. Lika lite som det går att försvara sig mot Alexander Gerndts förmåga att utmana försvarare när han kommer rättvänd från vänsterkanten, tar sig snett innåt med bollen på vänsterfoten och har gott om yta.

Enligt domstolen har Gerndt tagit strupgrepp på sin dåvarande sambo efter att hon slagit sönder hans laptop.

Denna form av bråk förekommer tyvärr oerhört ofta, låt oss säga tiotusen gånger per dag. I Sverige. Det är ingen ursäkt men Gerndts brott bör, likt alla andra brott, sätts in i ett sammanhang. Otrohet, hat, förakt, skilsmässobråk, vårdnadstvist, otrohet och förstörelse av föremål av stort personligt värde – jag hade förmodligen också blivit rasande ifall någon slagit sönder min dator.

Det försvarar inte våldet men det förklarar det – detta är ofta bråk som eskalerar och inte tar slut förrän fysiken gjort sitt tragiska intåg. Men misshandel är inte enbart fysisk utan och psykisk.

Gerndt har tagit strupgrepp. Varför?  I mening att döda henne, tillfoga skada eller bara för att hota?  Under alla omständigheter i desperation och under omständigheter där han inte kan handla normalt – Gerndt är tidigare ostraffad och har aldrig tidigare misstänkts för något brott, minst av allt våldsbrott. Det är situationen som utlöst handlingen, inte personligheten eller karaktären.

Det är naturligtvis graverande att deras barn är involverat – det finns ingen ursäkt för att hota eller ta strupgrepp på en människa som bär ett barn.

Men liksom vid många, inte alla, liknande bråk finns det säkerligen två anstiftare och två offer ( i det här fallet t o m tre…).

Vad jag vill komma fram till är att jag är övertygad om att Gerndt är skyldig men jag misstänker starkt att det finns ytterligare en skyldig. Åtminstone till anstiftan. Därför är jag inte heller säker på att jag delar domstolens slutsats vad gäller brottets art.

Under de här omständigheterna, och med tanke på att Gerndt överklagat domen – är det så smart av förbundet att hänga ut honom som en grov brottsling?  Har de ens rätt att göra det?

Är det förbundet och landslagets uppgift att markera sitt avstånd mot fällda förbrytare och i fall svaret är ”ja”: vart går gränsen?  Vilka brott bör förbundet själva bestraffa  – som i fallet Gerndt – och vilka ska man inte straffa?

Utredningen om Marcus Allbäcks eventuella kännedom om fadern Stefans groteskt omfattande muthärva/bestickning/ grovt skattebedrägeri har lagts ned ( det är f ö lustigt hur alla samhällets toppar klarar sig undan/alltid blir frikända för allting i Göteborg  – skjutande poliser, befäl, mutade tjänstemän och de som själva mutar).

I mina ögon råder dock ingen tvekan om att landslagets ”players coach” känt till sin faders olagliga verksamhet i familjefirman – den har pågått i många år och sonen fick arbeten för hundratusentals kronor helt gratis av fadern. I fall han känt till detta är alltså Allbäck den yngre moraliskt skyldig. Däremot uppenbarligen hos förbundet och Hamrén eftersom man stängt av Gerndt av moraliska skäl.

Om det var av juridiska skäl Gerndt stängdes av borde även t ex grova skattebrott, misshandelsfall på krogen, grova fortkörningar, rattfylleri  e t c också rendera avstängningar. Men dessa brott anses inte lika moraliskt förpliktigande. På förbundet. Om det var av juridiska skäl hade förbundet naturligtvis avvaktat ett eventuellt överklagande och dom i högre instans. För om Gerndt skulle frikännas ( och att Allbäcks fälls ifall nu den göteborgska rättvisan tar sig detta oväntade utryck) måste man ju ersätta Gerndt för skadan man åsamkat honom ( Stor grabb retroaktivt, fiktiva landskamper?).

Förbundet har alltså skapat ett moraliskt prejudikat som man inte följer. Och som inte kan överklagas. Det är fel och det är farligt!

Det är också fel, och farligt, att frångå sitt ansvar och sin möjlighet att göra något positivt ur en personlig tragedi – för självklart är detta en tragedi för Alexander Gerndt. Och hans f d kvinna, och deras barn.

Vad Hamrén och förbundet skulle gjort är att utnyttjat situation och gjort något bra av den – de skulle visat att det här är en bekymmersam situation men man löser inga problem genom att straffa en människa dubbelt. Gerndt behövde inte avstängning, han behövde hjälp och de som kunde ge honom det sparkade istället på honom – situationen kan liknas vid att Gendt springer in med bollen i straffområdet, ramlar och domaren springer fram och ger honom rött kort för filmningen varefter han sparkar på Gerndt där denne ligger berövad både balans, mål och ev. rättvisa.

Förbundet borde erbjudit hjälp, krävt att Gerndt gick till psykolog och sagt att ifall du inser konsekvenserna och försöker bli en bättre människa så är du välkommen tillbaka i vår gemenskap. Ifall det tar två månader eller ett halvår vet bara du och psykologen. Och du mår så pass psykiskt dåligt att vi inte räknar med dig i EM-truppen. Härigenom kan vi, och du, ändå försöka vara ett föredöme för alla de tiotusen andra män, och uppdragsgivare/arbetsgivare i landet, som hamnar i den här situationen.

Om förbundet VERKLIGEN skulle följa sin nya moraliska hederskodex borde självfallet Lagrell, Hamrén och Allbäck stängas av med omedelbar verkar.