Rättvisan rulle på Armstrong – vilka är mer med i klungan

Enligt Washington Post hävdar den amerikanska dopingbyrån att de ska se till att Lance förlorar sina sju Tour-titlar. Jag är inte säker på att de lyckas, cykelsorten är så skitig och alla de som seglar med henne är ju del av det här.

Alla vet att de är dopade och ända kan inte den här industrin låta bli att hylla alla segrare.

Den falskhet och dubbelmoral dominerar idrotten och dess samtidstecknare.

Miguel Indurain är höjd över alla misstankar. I Spanien har aldrig någon spanjor någonsin fuskat och resten av världen vill inte rota i det förflutna.  Miguael Indurain åkte fast för doping när han tävlade i en liten, anonym jultävling i Biarritz i i början av 1990-talet.  Liksom Carl Lewis klarade han sig undan på teknikaliteter.

Anders Gärderud hade friidrottssveriges största resväska med ”läkemedel” som han släpade runt på tävlingar under 70-talet. Dessutom var alla andra svenska löpare och kastare stenhårt dopade under den här tiden. Dessutom är han, tidsmässigt, den som borde misstänkas allra först när man ser på plötsliga och oförklarliga resultatförbättringar: på ett år från medioker i Skandinavien till absolut världsklass. Hans konkurrenter där uppe, Kantanen, östtysken har alla avslöjats som fuskare. Men Anders Gärderud är ren…

Alla som var verksamma i svensk friidrott på den tiden vet vad Gärderud gjorde, har sett hans väska, kanske också tagit del av hans piller och sprutor. Men ingen säger något.

Gäredruds idrottsprestation och svensk friidrott är ungefär samma sår som Sveriges spel under täcket med Nazityskland under kriget. Ett sår som ingen talar om men som av samma anledning aldrig heller läker.