Hamrén – de geniala halvtidsbytenas kung

Tommy Åström sammanfattade matchen Tyskland-Sverige väldigt väl: ”man kan fokusera på fel startelva eller de geniala bytena”.

Supportern ser bytena, hur Sverige  HELT PLÖTSLIGT, hur Sverige får mer boll, trycker upp en oerhört låg backlinje och inte är utspelade längre. Och naturligtvis är det tack vare bytena.

Men låt oss köra bytesspåret: varför skapar Sverige inget första kvarten? Varför känner tyskarna efter några minuter att de gått ned alltför mycket i tempo och höjer det plötsligt? De höjer det, skapar två, tre frilägen och gör mål på det tredje och så är matchen avgjord: 4-0!

Var det också tack vare bytena?

Vad man kan säga är att när spelet var förlagt i mitten av planen och Sverige fick låna bollen var Kim Källströms vänsterfot helt grundläggande. Därmed inte sagt att den varit det under omständigheterna i första halvlek. Och hur mycket sämre än Samuel Holmén kan man över huvud taget vara på den här nivån, den här kvällen.

Och vilka spelare hade Hamrén att välja på när han skulle byta? Han skulle kunna bytt in Anders Svensson istället för Källström, i teorin. Det är det enda nyte som över huvud taget krävde ett fotbollshuvud för att avgöra. Att Holméns insats måste saneras och slutförvaras kan det inte råda någon tvekan om och där fanns inget alternativ.

Eftersom jag satt pengar på 4-0 och Hamréns avgång före helgen började jag efter 56 minuter fundera på en Barcelonasemester.

Det hade också varit det logiska resultatet efter den här matchen. Fotboll är alltför sällan logisk. Det är en himla tur.

Men det finns förmodligen ingen förbundskapten, någonstans i världen, som gör så många tidiga byten, det vill säga ingen som misslyckas så kapitalt med startelvan i förhållande till befintliga spelare och form.