Tre magiska minuter

Det var en av de märkligaste matcher jag sett.

Häcken-Kalmar infriade farvågorna redan från början: Häcken offensivt och taggat, Kalmar tungt och utan motivation.

Häcken hade fram den 68:e minuten ett bastant grepp om matchen. Bollinnehavet på ca 75 %, men bara ledning 1-0, trots många bra chanser.

Redan i första hade Martin Ericsson tvingats gå av. I 67:e sträcker sig Waaris Majeeds i ena lårets baksida. Att se honom halta ut var nästan alldeles säkert det sista vi sett av honom den här säsongen.

Samtidigt tappar Häcken ALLT.

Etrit Berischa gör en lång utspark som nickas och som Källqvist missbedömer. Den studsar över honom bollen studsar i stolpen och rakt ut och en Häckenförsvarare springer in den i mål.

Två minuter senare drar Tom Söderberg ner en fri kalmarspelare i straffområdet och får sitt andra gula ( fast det skulle väl varit rött?). Berisha slår inte som mot MFF straffen högt på målvaktens högra sida utan lågt till vänster. Källqvist har läst det och gör en utmärkt räddning. Bollen slås till hörna…

…det är en dålig hörna alldeles framför mål men Källqvist som enkelt fångar bollen låter armarna falla på en kalmarrygg så att han tappar bollen och den skyfflas i mål. I trafik ska man inte sänka bollen, i en rörelse måste man försöka fortsätta hålla bollen högt men Källqvist klarar inte det.

Plötsligt står det 2-1 till Kalmar. Sedan spelar Häcken ut Kalmar med en man mindre i tio minuter och skapar några bra chanser innan man tappar orken och Kalmar slutar rensa och istället satsar på bollinnehav.

En verkligt besynnerlig match! Kanske en guldmatch!