”ni förstår inte oss som älskar cykelsport”
Läser Jørgen Leths och Rolf Sörensens samtalsbok ”Netop gentagelsen er det smukke” och fascineras över hur danska TV2 expert sedan 30 år och den f d proffsstjärnan i kapitlet om dopning försöker försvara cykelsporten – så som om det var cykelsporten som angreps av de som vill att utövarna ska hålla sig till reglerna.
Samtalen är genomförda och tryckta tidig vår 2012 men innehåller ända samma syn på de som är inblandade i dopning: ” det var värre förr, det är mycket tuffare kontroller nu” och framförallt ” det är onyanserade journalister och andra som vill sabotera cykelsporten”.
Leth säger t o m , för mindre än ett år sedan att ” de som vill misskreditera Lance Armstrong är elaka, onda människor”. Rolf Sörensen som tillskillnad från alla sina danska generationskamrater ( och ett dussintal åkare i hans olika lag) inte erkänt dopning. Däremot berättar han mycket ingående om hur det känns att dopa sig, både fysiskt och psykiskt.
Nästan lite beundrande säger Sörensen att de som dopar mig i dag, med så mycket tester och kontroller är ”verkligt tuffa grabbar”. Smaka på den! Sagt av en man som förnekar att han någonsin använt dopning.
Man kommer så långt i sina resonemang om man hur man ska få slut på den ovärdiga häxjakten att Leth föreslår kontrollerad dopning, under medicinskt överinseende. Och det är just här jag tappar det sista av den respekt jag känner för Leth.
”Kontrollerad dopning”. Hur kan man vara så korkad? Vad skulle det förändra mer än att det skulle förvandla idrottsmän till objekt, föremål?
Cykelsportens dilemma är en del av dess själ, det som gör att vi älskar inte just själva sporten men de som vågar vara med – det ska vara den tuffaste av alla sporter och skillnaden mellan anonymitet och stjärnstatus kommer alltid locka människor att gå över gränserna, strunta reglerna – såväl vad gäller dopning, som självförbrännande mod i nedförsbackar och ett humant trots av vad en kropp kan förmå. Cykelsport, de stora etapploppen i cykelsporten, är som VM-matcher i tungviktsboxning där varje cyklist är sin egen titelutmanare.
Den dagen Cykelsporten antingen inför kontrollerad dopning eller är teoretiskt helt ren är den också helt död.
About this entry
You’re currently reading “”ni förstår inte oss som älskar cykelsport”,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- februari 2, 2013 / 08:08
- Kategori:
- Cykel, Dopning, Fusk, Idrott och moral, Litteratur
- Etiketter:
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]