ADHD och Hamrén

En undersökning som jämfört grovt kriminella med ostraffade visar att ADHD är tio gånger vanligare bland brottslingarna. ADHD tar ibland sig uttryck i aggressivitet, att handla omedelbart och att inte förstå vart gränserna går. Det finns en hel del spelare som passar in på den beskrivningen, genom tiderna. En som jag tycker spelar som om han hade ADHD ( vilket jag förutsätter han inte har) är Pontus Wernbloom. Kort stubin, en spelare som inte har problem med att skada en motståndare och en spelare som är både aggressiv och omedelbar.  Kanske viktig för sitt lag, kanske en trevlig människa men som spelare jag inte gillar och som jag önskar slippa se i landslaget.

Hamrén hyser dock en förkärlek för den här typen av endimensionella spelare, spelare med stark attityd och dålig teknik och ännu sämre bollhumanitet.

Andra exempel: Nigel De Jong, Roy Keane, Graham Souness, Matterazzi, Pepe med flera.

About this entry

You’re currently reading “ADHD och Hamrén,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
februari 6, 2013 / 07:38
Kategori:
A-landslaget i herrfotboll, Idrott och moral
Etiketter: