Kvinnor och huliganism

• Tack Hemul för rolig kommentar som är värd ett riktigt svar – om kvinnlig huliganism och kvinnobilden i svensk herrelitfotboll.
  På disputationen fick Aage Radmann frågan om kvinnor och huliganism. Han hade endast träffat på en kvinnlig huligan. Han hann dock inte läsa Gaisboken där de finns åtminstone en kvinnlig huligan – beroende på hur man nu definierar huligan. Black Army hade också en gång en kvinnlig ordförande vill jag minnas även om hon väl mer fungerade som ”ordförande-målvakt” och genusalibi.Sett i perspektivet att 1 huligan dött i huliganrelaterat våld de senaste 20 åren och att i genomsnitt 17 kvinnor mördas var sina män varje år borde kanske pressen och förbundet lägga mindre tid på huliganer och mer på att coacha elitspelarna i genusvetenskap och samvaroetik?  En uppföljning som landets sportredaktioner kanske borde gjort den 8/3 men kanske inte gjorde var att fråga alla klubbar ifall de dragit några slutsatser och genomfört konkreta åtgärder.När inte ens MFF kopplade Albornoz dom med framtida klubbetik och att konfrontera mansrollens värderingar – vem fan gör då det? Istället gick MFF:s högsta ledning  och lokalpressen i taket över nakentårtan!

  Tårtorna var i sig en bagatell men de visade med alltid tydlighet att ledningen underlåtit att dra några som helst konsekvenser av Albornozaffären. Varken de eller lokalpressen. Max Wiman skrev en klok och här mycket uppskattad krönika om hur klubben borde gå vidare med värdegrundande arbete men sedan när ”tårtskandalen” inträffade följde med det blint skällande drevet. Och högst skällde den ytterst ansvarige i MFF, vd-n Per Nilsson.

• ”Tårtaffären” var ett MFF och lokalpressens unisona skrik av dubbelmoral som pekade ut spelarna som  potentiella sexbrottslingar i stället för att fokusera på det riktiga problemet – den delvis unkna kvinnosyn som uppenbarligen genomsyrar MFF, svensk fotboll och svensk idrott.  Denna brist på respekt och eftertänksamhet kan mycket väl liknas vid en genusmässig huliganism.