Två klara segrar med oklart budskap

I dag jublar HIF- och Blåvitt-supportar.  3-0-segrar i premiären och solen har guldglans i dag. Speciellt som det finns taktiska synergieffekter: I IFK:s fall för att Häcken i princip inte skapade ett riktigt bra avslut på 90 minuter. För HIF:aren att det kunde varit 5-0 i halvtid och att de spelade av matchen i andra halvlek.

Men man kan vända på resonemanget och säga att Djurgårdens backlinje var utan ledning och just så usel som jag misstänkt. Har aldrig förstått Emil Bergströms stora talang och den blev inte tydligare i går. Och mittfältet fick aldrig tag i motståndarna – plus att alla uppspel på Erton och Jawo gick i huvudhöjd…

Min slutsats är att HIF var bra, att Roar lyckats inplantera sin spelmodell överraskande snabbt men att HI inte är så bra som man såg ut i går. Det positiva för Djurgården  – 18-årige Daniel Amartey kommer bli väldigt, väldigt bra 2015. Man måste också ifrågasätta inte enbart taktik och förberedelser  utan även Magnus Pehrsson spelarpolitik – Jesper Arvidsson? Oyal? Östberg/Bergströms brist på ledarskap?  Och Daniel Sjölund hade gjort matchen på Olympia mycket bättre än Andreas Johansson genomförde den.

Göteborg har fyra målchanser och gjorde tre mål varav två var rejäla tabbar – Häckens försvar är så dåligt som jag skrev för några dagar sedan. Göteborg är trubbiga framåt och Alvbåge är ingen klassmålvakt. Däremot försvara de sig bra med den backlinje de använde i går med Adam Johansson, Bjärsmyr och Dyrestam. Fast Stahre vill ju ha in norrmän och islänningar i d en. Dessutom tvingades Göteborg spela mycket mer defensivt än de vanligtvis vill. Så Häcken är inte så där dåliga, Göteborg inte så här bra.