Bigge och ”Nillagate”

Det är lite svårt att ta ett landslag på riktigt allvar när assisterande förbundskapten Birger ”Bigge” Jacobsson slutar endast fyra dagar före EM-premiären.

Man må förvånas över att Pia Sundhage inte har tagit tag i det här problemet som ligger bakom tidigare och löst det. Hon ger annars verkligen uttryck för handlingskraft och beslutsamhet. Och jag tror inte att det är Jacobssons kvalifikationer det i första hand handlar om nu – så som anonyma spelarkällor gör gällande – det handlar om tre andra saker.

1. Att damfotbollen alltid setts över axeln i SvFF och tilldelats mediokra ledare och tränare från stockholmsområdet. Dennerby var en, målvaktstränaren Olsson en annan, Lillie Persson en tredje, Jacobsson en fjärde – alla nyckelposter besatta med säkert duktiga yrkesmänniskor redan anställda på förbund men lite väl övertaliga, lite för dåliga för att kunna göra egen och självständig karriär på den öppna tränarmarknaden. Därför har de blivit damlandslagstränare men det är inte ”relativa  Fas 3-tränare” som svensk damfotboll behövt. Pia Sundhage är den första riktigt kvalificerade damfotbollstränaren i landslagsledningen.

2. Det finns en mindre lyckad tanke i svensk damfotboll att ”anything goes”. Man accepterar allt och går vidare – så som inget har hänt. Jag tycker att Pia Sundhages landslagstrupp tyder på det – Therese Sjögran fick varken spela träningslandskamper eller i klubblaget men kommer med och får spela en halvlek i genrepet. Förstår inte det. Det är ju inte för att hon varit skadad hon inte fått vara med.

Att ta med så många spelare utan någon som helst rutin. Det är klokt med tanke på framtiden men det är lite väl många och borde de åtminstone inte fått debutera före EM? Med så många spelare, och så lång samling hade man lätt kunna lägga in ytterligare en landskamp. Dessutom hade såväl målvakterna och den osynkade backlinjen behövt fler matcher. Dessutom gillar Pia att ”gambla”. Går det så går det. Tror hon på något går hon in helt och hållet.

3.Om nu missnöjet varit stort en längre tid  – varför inte skiljas tidigare? Min teori är följande: jag och Jacobsson ser att backlinjen med Nilla Fischer inte kommer att fungera i EM. Jag gillar Nilla högt men hon verkar fortfarande spela som en defensiv mittfältare utan ansvar för offside. Det var närmast katastrof första halvtimmen mot England.

Nu fick Sundhage sin vinst och beröm och ingen av alla de duktiga svenska fotbollsjournalisterna ifrågasätter backlinjen och Nillas roll ( Bergström i Sportbladet tror t ex att det är personkemin som orsakat splittringen).

Nilla är Sundhages eget val, det är därför hon kallar Nilla ”världsback”. Jag tror att Jacobsson, själv gammal mittback i Djurgården, krävt att Nilla flyttades. Sundhage har vägrat och så blir positionerna så pass låsta att de tvingas skiljas. Fyra dagar före EM, två dagar efter genrepet mot England.

Ps Egentligen vet jag väldigt lite om målvaktstränare Micke Olsson och vill inte dissa honom. Han kanske är oerhört duktig men jag konstaterar att han inte gjort några underverk med de tre 30-åriga svenska målvakterna. Och att Sundhage, som Expressen rapporterat,  förbjudit höga avslut på träningarna för att hennes målvakter är alltför kortväxta och inte når skotten känns väldigt märkligt, rentav löjligt och misslyckat.