”Biggegate” 2 (maktkampen som skakar fotbollslandslaget)

Efter flera månader av studier, forskning, intervjuer, och nedplitade slutsater kom de tre blivande fotbollstränarna i deras specialarbete (examensarbete?) på GIH 1987 fram till den revolutionerande slutsatsen att det är ”riskfullt att vara fotbollstränare”.

Thor-Magnus Fondin har väl inte blivit en mediekändis, kanske har han fått sparken alltför snabbt, alltför ofta. Erik Hamrén fick i sitt första stora jobb sparken från AIK efter att han tagit klubben till kvartsfinal i Cupvinnarcupen mot F C Barcelona medan 63-årige Birger Jacobsson som aldrig varit känd för något eller någon utanför Sthlm:s fotbollförbund och Djurgårdens IF nu hoppar av fyra dagar före hans första, största och sannolikt sista chans i spotlight.

Det antyds att det är Birger ”Bigge” Jacobsson själv som hoppat av och att han gör det (i Sportbladet) för att han inte ”känt sig bekväm i rollen som assisterande”.

Om det är så borde han ju hissas upp under jumbotronen på Friends Arena och hänga där till allmän beskådan och nästan bespottning. Man gör aldrig så: avgår fyra dagar före ett mästerskap för att ”man inte är bekväm”.

Jag tror inte heller  att en gammal mittback, dessutom med smeknamnet ”Bigge”, i Djurgården lämnar ett ärofyllt uppdrag av rädsla och obehag. Och jag tror inte att han lämnar för att han ville – jag tror han lämnar för att han tvingades bort i en inflammerad maktstrid och hans förklaring är då en slags liten hämnd.  Annars hade det varit så enkelt att säga att han lämnar av ”personliga skäl” och så hade allt varit lite deppigt men OK.

Att han nu indirekt kritiserar Pia Sundhage och truppen måste betyda att han tvingades bort. Alternativet är att han är korkad och det tror jag inte man är om man blir utsedd till assisterande landslagschef med huvudansvaret för försvarsspelet. Jag tror fortfarande att det är ”Nillagate”- teorin som gäller.

Ps Källa: Behrang Behdjou och hans intervju med Hamrén i DN 5/5-13.

Ps 2 Simon Bank har skrivit en bra krönika om det här och bristen på ansvar inom Svensk fotbolls ledning. Karl-Erik Nilsson hade här kunnat göra en första stor insats efter ett anonymt år på posten men vägrade uttala sig. Låt mig tillstå att det inte är vad jag vill att en högste ansvarig ska göra när det blåser.