Första teoriträningen på 18 månader

I januari 2012 började jag hänga på MFF:s träningar. Med Rikard och Jonnies goda minne. Jag planerade för att hänga där hela säsongen, förstå hur ett år som målvakt fungerar, följa med bakom kulissen. Tre veckor senare fick jag en allvarlig förkylning som varade till våren och under den våren och sommaren arbetade jag 60 timmarsveckor på högskolan. Ända fram till september. Den här vintern var jag också förkyld närmare tre månader.

Nu börjar jag om. Hyfsat frisk och riktigt på G med projektet att lära mig allt om kallet att vara målvakt (jo det är ett kall). Om några veckor hoppas jag kunna börja göra intervjuer med de ”usual suspects”: tränare, målvaktstränare, fysio, uteförsvaret och naturligtvis målvakterna: Johan, Robin och Sixten.

I går kom jag dit mitt i men både Jonnie och Riachard kände igen mig och kom fram och snackade lite – jag har dessutom ändrat uteseende ganska rejält under tiden så jag tog inget för självklart men jag är förstås lika lång och min nästa är lika vacker som alltid. 🙂 Lika självklart är att jag inte här kommer skriva om något kontroversiellt, eventuella skador, bråk e t c. Jag är inte där som journalist utan som författare. Inte heller kommer jag publicera några intervjuer eller snack – det eventuella materialet ska först godkännas av vederbörande så jag tar det med mig direkt till boken. Det är viktigt att man kan säga saker i förtroende och lita på att jag inte sprider det.

Däremot finns det mycket annat att skriva om och saker som leder till andra idéer och funderingar.

Studerade två målvaktsövningar i går. En där man är tre målvakter – det är sällan optimalt att vara tre målvakter men jag förmodar att man utvecklat en rad olika träningsscener för just detta.

En gick ut på att först parera närskott vid ena stolpen och sedan ett längre hårdare, längre  vristavslut mot andra stolpen. Gillar det att man kör två, eller tre olika moment i samma övning: närskott ( blockera/kompakt kropp), sidledsförflyttning och långskott (sträcka ut). Möjligtvis kan jag tycka att långskottet mot andra stolpen blir alltför förutsägbart. Målvakten försöker alltid ta bollen och om inte taijmingen i avslutet är hundraprocentig – i förhållande till den förra räddningen – kan målvakten springa bort och göra andra räddningen med höften.  D v s när man vet var bollen kommer kan inget hindra en från att ”tjuva” några tiondelar.

Den andra övningen var ungefär likadan ( två parader med sidledsförflyttning emellan) men då arbetade Jonnie enbart med en målvakt i taget.

Vad lärde jag mig då – förutom ovanstående? Det skriver jag om en annan gång men naturligtvis det självklara: att man måste ha olika övningar beroende på hur många målvakter man har just för stunden. Att flexibilitet är viktigt.