Det älskade CL-helvetet

OK, nu börjar hösten, oavsett hur väder och sånt ser ut.

Måste dock erkänna, mina känslor är blandade, och splittrade. Liksom tiden, liksom mitt helvetes knä. Men oavsett om man känner för att bejaka och njuta av fotboll i dag så måste man – eller man måste inte. Man kan välja att sitta i en liten stuga och skriva och hoppas på fulstream nån stans men ändå känna att det räcker med att kolla i morgon istället. Fast de mest spännande matcherna är i dag.

Klarar sig Real Madrids hopplösa försvar mot Galatasary?

Hur ser Casillas ut i comebacken?

Har Wiland någon chans mot Juventus?

Fortsätter Man Citys CL-förbannelse?

Hur ser Elm och Wernbloom ut mot Tyskland / FC Bayern?

Å andra sidan – hur många matcher kan jag se?

Det jag mest vill se är i morgon: Milan – Celtic och Barça-Ajax. Ända sedan man köpte Johan Cruyff för 39 år sedan har Ajax alltid beundrats av Barçaanhängare. Och man har respekt för en klubb som fostrat så många Barçaidoler – ovasett hur den ser ut i dag.

Nu är jag igång igen, fast jag inte skulle. Vi kan inte undkomma CL, det är väl bara så. Hur tråkiga, eller fel vi än tycker att gubbstudion har och är så kollar vi. Bra fotboll är definitivt en drog.