Jag och Hedvig!

Råkade nästan hamna här på Damlandslagets målvaktsträning av en slump och det var en väldigt lyckosam en – jättekul att få se tjejerna träna – i två timmar – och träffa Micke Olsson, landslagets målvaktstränare.

De körde lite annorlunda övningarna än killarna gör och det var spännande att se hur och varför. Framförallt är det intressant för att på herrsidan ser nästan alal svenska målvakter ( utom Pär Hansson) likadana ut med tjejerna är väldigt olika.

Sofia är skadad och Caroline får inte spela. Dessutom är de två väldigt lika Kristin Hammarström d v s ca 175 cm. Så på träningen var nu förutom Kristina unga Madelaine (född – 89 från Umeå och ca 185),  och Hedvig Lindahl 183. Låt mig bara uttrycka min begeistring över ”Heddas” talang. Hon är ju så bra! Vissa läsare har kanske någon av hennes mindre lyckande enskilda turneringsmisstag på näthinnan ( även jag har haft det)  men att se henne träna var en fröjd, en akt av målvaktsestetik.

Hon har bra reflexer. Hon har ett bra upphopp och bra balans. Och hon har framförallt ett frånskjut och höfter som gör henne både explosiv och smidig på ett sätt som de flesta dammålvakter saknar. Hedvig Lindahl borde kunna vara fast landslagsmålvakt i 5-6 år till. Hon hade också kunnat vara en av världens 2-3 bästa målvakter.  Jag tänker ta reda på varför hon inte är det!

Jag har för mig att jag läst en intervju med henne där hon menade att det var bristande självförtroende. Men nu är hon över 30 – och har ändå en flickas smidighet och en pojkes stryka i sin kropp. Kanske skulle hon behöva lite mer muskler och det mod som sådan muskler ger men annars – enbart glädjen över att se en så pass duktig tjejmålvakt!

Kan det vara så att Hedvig faktiskt fått ordning på självbilen och  kommer att prenumerera på landslagets målvakts tröja fram till 2020? Jag tror det! Förutsättningarna finns.