– Hamrén, har du själv spelat?

Erik tillbaka på platsen för hans största, och enda, triumfer som fotbollsspelare. Foto: Arbetarrbladet, någonstans i norra Hälsingland. Ryktet gör gällande att han enbart fick spela för att bygdens andra idrottskillar satsade på bandy.

För typ sjätte gången i rad, plus den avgörande Ukrainamatchen i EM, gör Sverige en dålig, nära på usel första halvlek. Sedan lommar spelarna tillbaka till omklädningsrummet med sänkta huvuden. Där skriker och gestikulerar det ett tag åt varandra, dricker läsk och lovar slutligen dyrt och heligt ”att ta två steg framåt”. Sedan kommer de ut ur omklädningsrummet som ett nytt lag. Ofta har dessutom Erik Hamrén bytt ut ett par av fotbollsgubbarna i pausen, vanligtvis på innermittfältet.

Speciellt på hemmaplan, speciellt när det gäller så mycket brukar det vara hemmalaget som fetdominerar. Inte Sverige. Tvärtom.

Det är unikt. En förklaring borde rimligtvis sökas.

Därför frågade först  TV5:s Tommy Åström och sedan Pelle Blohm det i går efter matchen. De som skulle svara var förbundskapten Erik Hamrén och hans lagkapten Zlatan – de ansvariga.  Att Zlatan inte svarade förstår jag, han är sådan Zlatan. Han konstaterar att man han gjorde ett mål eller två, spelade fram till det andra och förresten vann hans lag. Varför tjata om det förflutna? Nuff said!

Förbundskaptenen, däremot, han är ytterst ansvarig. Visst borde han ha ett svar eller åtminstone en fundering.

Det hade han inte. Vad han istället hade var ett raljant och arrogant svar: ”Du har ju själv spelat, du vet hur det är.”, sa Hamrén och markerade att han tycke att frågan var onödig, ja rent ut av dum.

”Jo”, sa Pelle Blohm och skruvade på sig lite förläget eftersom han förmodligen kände att det både var en pik till Tommy Åström (som inte spelat)  och till honom själv (som spelat på elitnivå längre än vad Zlatan gjort).

”Jo”, sa Pelle och ”men” och försökte en gång till men avbröts bryskt av Hamrén som tyckte att frågan var ”halvdum eftersom du spelat själv”.

Sedan började Hamrén svamla om att det var en blandning av nervositet och något annat som jag aldrig förstod.

Det fanns två bra följdfrågor som jag förmodar Pelle Blohm hade på tungan men inte vågade fråga för då hade väl Hamrén och Zlatan börjat bojkotta honom och/eller TV5:

1. –Varför drabbar bara det här Sverige?  Vad är det för känslor som förbundskaptenen förmedlar som gör spelarna mer nervösa än motståndarna i match efter match? Det här fenomenet var ju inget som inträffade under Lagerbäcks tid.

2. –Du Erik, har du förresten själv spelat? Alltså på allvar? Jag menar professionellt? Allsvenskan? Superettan? Europeisk klubblagsfotboll, Europacuper? Har du suttit som spelare i ett omklädningsrum under de omständigheterna? Och, ja förresten, har du vunnit något? Nån gång?

Det är inte första gången Erik Hamrén raljerar över journalister och andra som ställer konkreta och relevanta frågor. Frågor som det hör till hans jobb att besvara korrekt och hövligt. Jag tycker illa om sånt Hamrén försöker sig på – att utnyttja en makt han fått gratis till att försöka förlöjliga andra. Jag tycker mindre bra om den sortens människor. Och det är inte första gången Erik Hamrén gör detta…