Världens tio bästa, engelska, sportböcker de senaste 25 åren

I Guardian publicerades i förra veckan en lista på de bästa engelskspråkiga sportböcker  sedan William Hills bettingföretag instiftade sitt pris för ett kvarts sekel sedan. Det är lite märkligt att så få, om ingen, amerikansk titel, tagit sig in på listan.  Eller så har jag läst fel och det bara handlar om böcker skrivna av britter. Eftersom William Hill alltid också tagit med böcker som översatts till engelska är urvalet minst sagt besynnerligt, engelskt och besynnerligt.

Där hittar jag bla Rouge Trade som jag haft i bokhyllan i många år utan tt läsa den. Och Gary Umlash bok gillade jag väldigt, väldigt mycket. Eftersom Tyler Hamiltons bok om Lance och cykeldopning i allmänhet vann priset 2011 borde naturligtvis vara med. Dels för den är oerhört bra och välskriven, dels för att det var den som spelade huvudrollen när Lance Armstrong slutligen kom ut, typ.  Han har ju erkänt dopning men inte att han gjort något fel.

På en punkt är vi överens – ingen har betytt mer för europeisk sportlitteratur än Nick Hornby! En man jag ibland delade bar, -er med i Barcelona ( vid Plaza Real där alla engelskalärare hängde då)  i slutet av 1980-talet. Vi lärde dock aldrig känna varandra.

Om vi sedan börjar prata sportböcker som inte översatts till engelskan…

 

About this entry

You’re currently reading “Världens tio bästa, engelska, sportböcker de senaste 25 åren,” an entry on Maxtiotår

Publicerad:
december 3, 2013 / 17:37
Kategori:
Brittisk fotboll, Litteratur
Etiketter: