Jag ser hockey

Första perioden Rögle – Malmö är en sån där tradig hockeymatch där alla försöker spela snabbare och tuffare än de klarar av. Det blir slarvigt, haftsigt med mycket puck längs sargerna och få målchanser. Expertkommentatorn är lyrisk i periodpausen.

I andra får Malmö en utvisning men deras duktige målvakt Pontus Sjögren räddar den. Problemet är att Rögle behåller trycket  fem mot fem. Båda lagen lyckas byta men Malmö fortsätter att spela en box fast nu med fem spelare.  Under fyra minuter har Rögle cirka 13-14 skott och tillslut sitter den där.

Jag tror det är avgjort och lämnar matchen för hundpromenad och en fundering om att Rögle borde ge Malmö segern för skånsk hockeys framtid. Medan jag är ute vänder några nyckelspelare matchen till 3-1. Det slutar på 5-1, plus ett rejält slagsmål. Kent Jönsson har en bra krönika i SDS, speciellt om detta med slagsmålet som alla andra verkar gilla, till och med den egna tränaren.

Men resultatet är att den rögleback som skadade malmöspelaren och sedan fick stryk av malmöspelarens lagkamrat – han kommer bli avstängd för slagsmål vilket gynnar Rögles motståndare, Malmös konkurrenter. Samtidigt har Malmö inför matchen mot toppkonkurrenten i morgon dels en spelare skadad och dels en spelare avstängd. Förmodligen flera matcher. På vilket sätt slagsmålet förbättrade Malmös chanser att gå direkt till kvalserien förstår jag inte. Jag tror det är den beryktade ”hockeylogiken”, den som utgår från att tuffast är bäst.