Den förutsägbara allsvenskan

Det har varit en bra inledning på allsvenskan, på plan. Jag har sett MFF och IFK Göteborg bjuda på bra fotboll och tyckt att mina tips hittills står sig överraskande bra. Det som skiljde mig från medelexperten var att jag tror mer på Djurgården, IFK Göteborg, Häcken och Gefle ( att de inte åker ut) och mindre på Elfsborg, HIF, Kalmar och Mjällby.

Såg Mjällby –Djurgården i går och de såg verkligen ut som lagen som komemr på 15:e respektive 5:e plats. Mjällby utan mittfält som spelar på chans i 90 minuter utan en tydlig (synlig) spelidé och Djurgården som spelar nästan övertydligt men gör det bra tackvare några stjärnor. Sådana, som jag skrev i inför texten, är Amartey, målvakten Höie, och de tre anfallarna. Till dem vill jag nämna Simon Tibbling som var osynlig i första halvlek men fantastiskt bra i andra. Och han fick göra ett stort defensivt jobb eftersom han har en av seriens absolut sämsta defensiva vänsterbacker bakom sig: Vytautas Andriuskevicius. Bra fötter, bra balans och attityd och utmärkt spelförståelse för en så pass ung spelare. Tibbling bör kunna aspirera på en A-landslagsplats 2015.

Stefan Karlsson på andra yttebacksplatsen är inte mycket bättre men han har ett stort ansvar eftersom han och Tibbling är de som ska ta upp bollen längs marken. Gärna med väggspela med mittfältarna och sedan spela snett innåt på mötande forward. Det andra alternativet är långa bollar över mittfältet till de två ”falska niorna”, det verkar inte var en tydlig fördelning av ansvaret mellan Jawo och Prijovic.. Däremot känns Erton som en tia med sin spelskicklighet.

Mer komplicerat än så är inte fotboll i Pelle Olssons värld. Det håller ganska länge i allsvenskan.

Det bör tilläggas att jag inte riktigt upptäckt Emil Bergströms storhet