HIF -Häcken: reflektioner

En match som helt förrycktes av en lite tveksam utvisning. Kanske det var värt ett rött med tanke på att han faktiskt ser att Krafth går efter bollen. Samtidigt är han ung, det är hans debut från start men måste få göra lite fel i första matchen utan att bli utvisad.

Så jag tycker det var lite hårt och jag tycker att domare Andreas Ekberg hade alldeles för många fel i första halvlke. Däremot var straffens solklar.

Blev imponerad av hur HIF rullade ut Häcken i början av andra. Lika förvånad är jag över hur Häcken spelade. De försvara de lågt och brett – tvärt emot vad man ska göra med tio man. Dessutom, ifall de hade flyttat upp Makondele och stått kvar med två man de HIF aldrig vågat ligga kvar med Saiduku och Peter Larsson utan varit tvungna att minst binda up Krath eller Jere. Då hade de inte kunnat komma på kanterna och Häcken hade sluppit att försvara så brett – taktikmiss Peter!

Dessutom är det svårt att vinna mot bra lag med Wahlström och Källqvist. Ska Häcken komma fyra som jag tippat måste något göras åt dem.

HIF imponerade i en kvart i början av andra och i minuterna före 3-2. Snabbt passningsspel och bra rörelse. Det såg imponerande ut. Och mittfältet fungerade mycket bättre utan Svensson trots att Gashi var fokuserad på fel saker i första halvlek.

Pär Hansson gick på tok för tidigt på straffen och hade något felaktigt försök till utboxning men det allvarligaste problemen var kommunikationen med Peter Larsson. Hur många matcher har de spelat ihop: 60? 75? 100?   Och precis som Larsson leder fyrbackslinjen leder Hansson försvaret. Ropar han ”bort med den” så ska en bort. Säger han ”målvakt” är det målvaktens. Peter Larssons agerande var märkligt virrigt vid flera tillfällen.

Emil Kraft var bra.

David Accam var grym i andra halvlek. Och trots det underbara målet – han är ingen boxspelare. Han hade en fantastisk möjlighet att med vristen stänka in bollen från fyra meter men valde att vinkla upp kroppen och försöka bredsida bollen när det låg perfekt för att dundras in. Men när han löper med bollen och viker än in, än ut, är han allsvenskans mest internationellt gångbare spelare.

Walid Atta var grym i första. Och Christoffer Andersson.