VM i halvtid: Del 1

Gruppspelet kan, för mig, summeras i Luis Suarez straff. Han pallade inte stressen och bet en motståndare. Är ett bett värre än att banka någon i ryggen, eller att kasta sig in med sulan före mot motståndares knäskål?   Nu dömer FIFA honom egentligen inte för själva bettet utan för konsekvenserna av att inte ha respekterat fotbollens fair play. Det är ett hårt straff, det liknar medeltida hämnd medan hans lag går vidare som om ingenting har hänt. Kommer de FIFA-bossar som sålt ut all världens fotbollsspelare och supportrar för några silvermynt från Qatar – kommer de överhuvudtaget straffas? Det enda vi är säkra på är att samma FIFA, oavsett lösningen, kommer gå vidare som om ingenting har hänt.   Den känslan av att det inte avgörs på planen är den jag plågas av. Jag ser alldeles för många misstag, framför allt av väl placerade domare och framförallt till förmån för de länder som FIFA har intima band till nuvarande, tidigare och framtida arrangörsländer som Brasilien, som Uruguay och Argentina, Sydkorea och Ryssland. Och jag ser samma brist av rättvisa mot de land som hade kunnat innebära problem för Brasiliens väg till VM-titeln: Spanien, Italien, England. Förutom den märkliga och konstantata domarmobbingen av alla afrikanska lag. FIFA-domarnas behandling av afrikanska lag påminner om den stränge missionärens roll, han som ska få vildarna att fatta att de måste bete sig civiliserat, så att även de får axcess till Guds kärlek.

För mig är det kul med överraskningar men för mig är dessa överraskningar en konsekvens av fotbollens brist på fair play.