Jordan Larssons debut

Då jag ringde hem till Henrik Larsson stördes ofta intervjuerna av en liten nyfödd knatte som skrek mest hela tiden. Gällt och entonigt, inte direkt några segervrål och målskyttsrop av glädje. Ibland tvingades vi pausa samtalen tills Margareta kommit hem från hästarna och kunde ta hand om den lille. Idag debuterade den lille i allsvenskan för HIF på Olympia. Han hade mindre hår än pappa hade i sin debut för HIF men så är han bara 17 år. Henrik hade väl fyllt 20 om jag minns rätt.

Jordan spelade sista 20 och kunde faktiskt ha gjort mål på tilläggstid när han fick en passning av Gashi. Men istället för att löpa rätt mot bollen var det som han tog en sväng runt bollen för att kunna avsluta med högerfot – i fall nu målvakten inte kom ut. Men målvakten Rinne kom ut och knep bollen framför en avvaktande Larsson. Eller så var han bara lite rädd men oavsett vilket var det OK. Ingen kan kräva något av Jordan Larsson. Och han hann visa att han har en bra passningsfot och är explosiv. Kanske inte så våldsamt snabb men explosiv – som pappa.

Det hade blivit en drömdebut men det var kanske lika bra att han missade för annars hade kraven blivit orimligt höga på en oerfaren 17-åring. Dock kul att Roar satsade på honom. HiF ser f ö ovanligt svaga ut framåt. Dahlberg är sällan med i spelet med boll men duktig som förste försvarare. Simovic fortsätter underprestera. Smarason har aldrig varit en målskytt och Accam är ofta direkt svag i avsluten – som när han missade bollen och just därför kunde passa en totalt omarkerad Dahlberg inför tomt mål i nästa situation.

Spelmässigt ser det bättre ut för HIF nu än i våras men det behövs en målskytt och den spelaren kan inte heta Larsson, än.