Är fotbollsmålvakter dumma?

Radions Vetenskaps​radios morgonsändning​ citerar en ​”​vetenskaplig​”​ undersökning av målvakters agerande vid straffsparksavgörande i stora internationella turneringar sedan 70-talet. Jag har tidigare läst ​om ​slutsatserna i Jonathan Wilsons ”Outsider” (av en baseballstatistiker) och en av de är den som nu citeras: efter att spelarna placerat bollen i samma hörn minst två gånger tenderar målvakter slänga sig åt andra hållet – och ändå slås den följande straffen i samma hörn som de tidigare.

Ur mitt perspektiv är vetenskapligheten i studien mindre lyckad

​, fotboll är et så pass mångdimesionellt spel att kvantifieringsmetoder inte är tillämpbara.​ ​”Forskarnas” u​​tgångspunkt​,​ att det enbart finns två hörn att slänga sig åt ​,​ är felaktig eftersom det blivit ganska populärt att åter slå bollen mitt i målet. Förr slogs den hårt, nu slås den ofta löst och högre så att målvakterna inte ska hinna få ut en hand eller fot.​ Den som populariserade ”den tredje vägen” var holländske mittfältaren Neeskens som i VM 1974 krutade bollen hårt rakt och högt. Två å senare, i EM-finalen på hemmaplan mot Västtyskland​ chippade tjeckoslovakiern Paneka bollen i en långsam liten både mitt i målet – än i dag anses ”en Paneka” var adet ultimata sättet att förnedra en målvakt. Jag tror inspirationen kom från handbollen där lobbar ofta använts på målvakter som ställde sig lite längre ut. Under 80- och 90-talet förlorade den här straffen i popularitet eftersom man samtidigt blev noggrannare att reglera målvaktens rörelser – hen ska står kvar på linjen medan man före ca 1990 lät målvakten ta inte ett (som nu) utan tre, fyra snedsteg ut. När man tvingade målvakten kvar på linjen och inte röra sig före bollberöringen var det ingen mening att chansa eftersom målvakten aldrig hann ned på en väl placerad straff.

Dessutom är det naturligtvis en rad olika faktorer som avgör hur målvakten slänger sig eller agerar ifall han inte slänger sig överhuvudtaget..

Det är bland annat om det finns ett mönster i hur spelaren slår straffar – vilket nästa alltid finns.

Om spelaren är van att slå straffar eller inte.

Spelaren mental hälsa

Spelarens självbild

Spelarens ansats

Spelarena fotisättning

Vinkel på spelarens höft i förhållande till det ben som ska skjuta – tänk golfsving och fötternas vinkel

Spelarens insatser tidigare i matchen

Spelarens position i laget

Spelarens bollkänsla

Den tidigare straffens säkerhet

Hur målvakten agerat på den förra straffen

E t c

Men enligt den vetenskapliga undersökningen har detta ingen som helst påverkan.

Dessutom bryr sig inga målvakter om statistiken eftersom statistiken är nästan helt betydelselös är det gäller straffsparkar. Den enda statistik som har någon betydelse är att det naturlig att skjuta diagonalt, en högerfotad skjuter åt vänster och vice versa.

​På vilken läroanstalt som forskarna hör hemma ​ ​berättas inte vilket får mig att misstänka att det enbart är några nördiga killar (fotbollsforskare är ofta män eller pojkar) som ​ ​räknat straffar. ​Eller då är det den undersysselsatte baseballstatistikern igen…

Referens: Misirlisoy E. Et. al. ”Asymmetric Predictability and Cognitive Competition in Football Penalty Shootouts” Current Biology Juli 2014, DOI: 10.1016/j.cub.2014.07.013.