Sällan har jag skämts så mycket över att vara MFF-are

Det ska alltid finnas en gräns för illusionen. Fotboll är inte på liv och död, åtminstone inte för oss på läktaren. Det är en fantastisk lek men den inbegriper till exempel inte våld. Den när drömmar men ​kräver i gengäld även nykter realism. ​Man måste veta när man förlorat.

​Fotboll ​​inbegriper också uppriktig ödmjukhet inför de som behärskar bollen bättre. I fall man blir avklädd ska man inte springa omkring och dissa motståndaren för fula kläder.

Vil​ket var ungefär exakt vad som skedde i går i slutskedet av CL-matchen mellan MFF och Juventus.

När Malmö Stadion, framförallt ståplats, ägnar de sista minuterna av matchen inte till att heja fram det egna laget utan att skrika ”UEFA Maffia”, gör det mig ledsen och smått bedrövad.

Jag har absolut inga illusioner om UEFA, delar av den och andra stora idrottsorganisationer är säkert korrumperade men det var inte därför MFF förlorade.

Som spelare får man misslyckas men publiken måste veta och kunna bedöma var den och vart lagets prestation befinner sig. Vi var på förlorarnas läktare, i Malmö och vi hade gäster. Som spelat ut och klätt av oss.

Man ska alltid stötta sitt lag när det gör sitt bästa. Det gjorde laget igår men det räckte inte. Motståndarna var alltför bra. Visserligen borde inte 2—0 målet godkänts men sätt in händelsen i sitt sammanhang. MFF hade i princip inte producerat en enda målchans, utom möjligtvis Forsbergs avslut i burgaveln och Rosenbergs skott som Buffon räddar. Juventus hade tio sådana chanser och ännu bättre möjligheter att göra mål men Robin Olsen har fick nästan alla avslut rakt på sig, eller så har gräsmattans ojämnhet hjälpt till.

Stora delar av MFF-publiken kändes denna kväll som en enorm samling av cry-babies. De ropar på orättvisa, skyller på domaren när den sportsliga rättvisan hade varit stryk 0-5. Bättre var inte MFF i går, om resultatet skulle spegla match och lagens målchanser.

Tyvärr ser jag ett mönster. När MFF förlorade hemma mot Elfborg efter uselt spel och två extremt grova försvarsmissar vänder sig publiken och spelarna, mot en inhoppad, ung domare från Helsingborg. Det är hans fel eftersom han inte blåst för frispark tio sekunder och 80 meter därifrån.

När MFF förlorade mot Atletico Madrid – som lekte hem en ganska enkel seger – var det återigen domaren som bestal MFF på segern. Trots att Atletico totalt behärskade matchen. Jo, MFF hade mycket boll emellanåt men det var enbart för att Atletico lät dem ha bollen.

Jag tycker MFF har gjort verkligt bra insatser i CL, undantaget andra halvlek ​borta ​mot Atletico och matchen i Salzburg där turen var av astronomiska dimensioner. Man har all heder av det man presterat utom det faktum att man skyller sina egna tillkortakommanden på domarna.

Det är genant!

Det är inte MFF och det är inte Malmö.

PS Enligt Radiosporten så ”gav inte domaren riktig Malmö chansen.”