Barça – från sämst till bäst

Glädjen var stor, väldigt stor och i den fanns säkert också en portion lättnad. Den kritik som hela klubben fått har även träffat spelarna. Till och med den löjligt låga publiksiffran på cirka 75 000 skvallrar om krisen. De tre forwardsstjärnorna gjorde dock var sitt mål och firade stort och länge med hela laget. Det var en kollektiv hänryckning av hemmalaget jag inte sett tidigare i år. Inte ”TV-puckigt” men nästan som om spelarna ville manifestera sin lagmoral och gemensamma lycka lite extra med målkoreografi och utdragna kramkalas framför kamerorna.

2-0-ledningen i paus borde varit större. Atletico kom tillbaka in i matchen genom en groteskt feldömd straff i början på andra. Barça var ändå fortfarande det bättre laget. Man rullade redan från början bollen betydligt snabbare än tidigare. Passningsspelet med ideliga vändningar från sida till sida gjorde att Atletico inte kunde försvara sig lika zonaktigt (boxplay-liknande) som tänkt. Det blev mer en mot en och ju längre matchen led desto större blev ytorna.

Messi och Neymar gjorde sina bästa matcher för i år även om Messi har ännu lite mer att ge jämfört med när han varit som bäst. Båda passningen till de andras mål och hans eget kännetecknades av lite tur när bollen studsade i blåröd favör. Och det första föregicks av en klar hands av Messi på mittplan.

Försvaret med Pique och Mascherano fungerade väldigt bra. Bravo gjorde några OK parader men hade också en utflykt på ett inlägg där han kom helt fel. Men som helhet var det en fest för mig som culé.

Domare Undiano Mallenco är ökänd på Camp Nou och han gjorde ingenting för att förbättra det ryktet. När Neymar blev oerhört fult stämplad precis utanför straffområdet släppte han det –trots fri sikt och endast fem, sex meters avstånd. Vid straffsituationen har han även där fri sikt om än på lite längre avstånd, åtta, tio meter. Straffen kan jag köpa utifrån att han gärna vill blåsa straff men stämplingen var så ful och otvetydlig att den inte kan diskuteras. Den enda förklaringen är att han tyckte att Barça fått en favör tillräckligt med frisparken i momentet före. Och attt han ogillar Neymar. Hans släppte Godins knytnävsslag i Dani Alves mage och han släppte Luis Garcias hårda knuff i bröstet på Neymar. Han släppte mycket och lät Atletico spela väldigt fysiskt på ett fult och onödigt sätt. Som om det var rättvist att vinnarna fick lida nu när Barca ändå var så överlägsna och leksugna med bollen. Tycker man kan sammanfatta det som om Mallenco lade matchen på en överdrivet katolsk nivå.

Ps Även basketlaget vann en poängrik, ytterst jämn match. Ardrines, den nye katalanske stjärnan, satte en trea i sista tiondelen för förlängning och väl där avgjorde svensk-polacken Micke Lampe med både treor och returtagning.