Kan den siste i föreningen vara vänlig att släcka ljuset efter sig…

Det är tyst i Helsingborg, tystare än vanligt. Då syftar jag inte på mistlurarna ute på sundet en solig dag, inte på Olympia en matchdag eller den lilla gruppen av så kallade sjungande supportrar vid ena hörnan strax under taket. Jag syftar på hela HBG.

Ingen hade guts eller kurage nog att försvara Jesper Jansson och allt han gjort för klubben eftersom det indirekt skulle kunna uppfattas som kritik mot han som tog Jespers jobb – Henrik Larsson. Speciellt skulle det uppfattas så av Henrik Larsson själv och blir han gramse är han, på ren helsingborgska, ”inte go å tas me”.

Med tanke på klubbens katastrofala fjolårsresultat både vad gäller allsvenskan och ekonomin hänger nu allt på att Henke kan skapa lite magi. Ghod nåde den som tvivlar på detta offentligt, och i förskott. Skulle nu Henrik tvingas gå omkring och vara så där sur och bitter, vrång och vräsig som han var efter varje Boisförlust då går det kanske inte så bra för laget och harmonin i omklädningsrummet försvinna helt. Bäst att hålla Henrik på gott humör medan man har chansen, tänker helsingborgarna och håller tummarna.

I samband med texten om hjälten som tvingades lämna Olympia via bakvägen konstaterade jag att han, den ende som varit riktigt framgångsrik i HIF:s organisation, och lag, de senaste fem åren fick sparkades. Samtidigt, 2014, lämnade följande delar av det rödblå fundamentet sina roller och befattningar: sportchefen, klubbchefen, ordföranden, lagkapten, tränaren, ass tränaren, lagledaren och, har säkert glömt någon. I en artikel i HD redogör man försiktigt för problemet med att finna en ny ordförande – ingen verka vilja ta uppdraget. Det är ganska logiskt. Ifall inte Henrik lyckas trolla väntar förmodligen Superettan.

Som lök på laxen berättar HD att valberedningens starke man, även han har avböjt omval…

För allsvenskan skull får vi hoppas att någon enda vågar säga ”ja”på förfrågan om ett ”förtroendeuppdrag i Helsingborgs Idrottsförening, så att föreningen åtminstone får ihop en styrelse. Samtidigt, i avsaknad av kandidater och troligtvis med usel uppslutning på årsmötet på grund av ”kärnmedlemmarnas” desillusion, finns alla chanser i världen för någon av de mest våldsbenägna supportergrupperna att kuppa in en egen huligan som ordförande! Lite som AIK, fast helsingborgskt och demokratiskt och något som varken övriga klubben eller media kan höja rösten mot för då är det liksom alltför sent…

Blir en spännande HIF-säsong!