Bilindustrin och fotbollsvärldens förändring

I begynnelsen sålde en biltillverkare en enda bil, en enda modell. Det blev billigast så. Man fortsatte för att man skapat ett varumärke. En exklusiv bil måste ha enbart exklusiva och närmast identiska modeller.

Detta tänkande, speciellt bland de mer lyxiga märkena levde kvar i cirka 50 år. På 1960-talet försökte man skapa ”coupé-modellen” vilket var tänkt att ge en sportigare look men egentligen endast innebar att man gjorde ett mindre baksäte och fick ett ännu större bagageutrymme.

På 1990-talet kom de stora, lyxiga marknadsledande märkena på att man istället för att tillverka ungefär samma bil, med olika färger och motorer, till samma gubbar, kanske skulle erbjuda alternativ. En kvinna har andra krav och önskemål på bilens utseeende oavsett om hon är direktör eller hemmafru. Föräldrarna vill förmodligen köpa samma märke till sonen/dottern som de själv kör men inte lika stor och prålig. Idag tillverkar samma märke massor av helt skilda modeller eftersom det inte är modellen utan märket, varumärket som säljer.

För 15 år sedan startade NBA, den amerikanska proffsligan i basket, en damliga där herrklubbarna (franchaiseägarna) även har ett damlag. Det blev en omedelbar succé och stärkte varumärket. De som inte hade råd att ta med familjen på basket fick nu det – och kvinnor och döttrar hängde på. Man breddade publik och supporterbasen samtidigt som man stärkte varumärket: ekonomiskt, socialt, kulturellt och inte minst genuspolitiskt.

För Europa, och dess motsvarighet till NBA, det vill säga europeiska topplag i fotboll, har det tagit ytterligare 10-15 år att inse detta. Det är först de senaste fyra, fem åren som man kommit på att det finns väldigt stora förtjänster att göra genom att ha ett damlag. Speciellt ifall men ständigt har utsålt på herrlagets matcher och att man samtidigt prisat ut familjer och mindre välbeställda.

Att Europas allra mest rika och framgångsrika herrfotbollsklubbar nu satsar på damfotboll beror troligtvis just på detta – det stärker märket att ha flera olika modeller.

Franska PSG och Lyon var tidigt ute. Tyska Bayern München hängde på men i en lugnare takt. Även många andra av de största tyska herrfotbollsklubbarna har nu snabbt växande damorganisationer. innovativa Wolfsburg är som vanligt steget före.

I England satsar Chelsea och Liverpool stort medan de mer traditionbundna, gubbbaktunga Manchesterklubbarna är mer tveksamma. Men flera ”ligaladieslag”har börjar köpa in spelare i världsklass och även om man ännu inte är på samma ambitionsnivå som franska och tyska klubbar så kommer man långsamt.

I Spanien dominerar FC Barcelona och Athletic Bilbao scenen totalt och har även internationella ambitioner. Rimligtvis kan vi förvänta oss en ökas satsning på damfotboll på klubblagsnivå de kommande åren oc hatt det enbart är det riktigt stora klubbarna som kommer dominera.

I Sverige gör vi precis tvärtom. Damlagen som en gång varit del i klubbstrukturerna tvingas bilda egna föreningar eller lägga ned elitverksamheten när herrarna ska spara pengar. Det spelar ingen roll om man tror sig vara världsbäst i jämställdhet så länge man inte tänker på hur den kan utvecklas och bli ännu mer jämställd. För elitidrott och jämställdhet är två helt olika världar och så länge vi inte har ambitionen att de förenas kommer de aldrig att närma sig varandra.

Om FC Rosengård inte får ordning på ekonomin förutsätter jag att MFF tar över den verksamheten och driver den med ambitionen att vara topp fyra i Europa! Det hade gett väldigt, väldigt många synergieffekter, i Malmö, för svensk fotboll, för svensk jämlikhet.

Ps För ganska exakt 20 år sedan föreslog jag att Helsingborgs IF de skulle starta en basketsektion. Då var idrottsintresserade helsingborgare utan elitidrott nästan halva året, från november till april fanns varken handboll, basket, ishockey eller innebandy i högsta serien att tillgå. Att bli Sveriges bästa basketlag, att HIF skulle fylla IH under de månader då Olympia låg öde hade kostat peanuts. Stadens idrottsintresserade suktade efter elitidrott, svenska basket suktade efter en rejäl satsning men min idé mottogs med ett skakande på huvudet – de tyckte jag var knäpp!

Jag är fortfarande knäpp, och stolt över det!