Egentligen skulle den här texten handlar om poesi. Det outtalade eller det som får våra sinnen att associera till och upptäcka något annat än det vi först tror. Den här texten skulle handla om statistikens poesi men jag blev så arg när jag läste tabellen över publiksnitt 2014 att det i stället handlar om AIK och deras supportrars kollektiva svek. Det blev en text om haltande sonetter från Solna, om supportrar utan var sig rim eller reson, om hur Black Army blev Black Barmy!
AIK:s supportrar är inte enbart landets mest svekfulla utan även mest fotbollsmansgrisiga. På annat sätt kan inte det faktum tolkas att de har landets högsta publiksnitt för herrar och sämsta för tjejer (i allsvenskan).
Det borde varit självklart för de 16 473 att stötta även damlaget. Det är samma badge, samma lag, samma anda, samma färg, samma kultur, samma själ. Vad är klubbkänslan värd ifall man uteslutar ett av klubbens två stolta representationslag – hur kan man kalla sig AIK-are och aldrig se eller stötta damlaget? Det är en diskriminering fullt jämförbar med att till exempel enbart stötta herrlaget en halvlek per match, eller bara på offensiv planhalva.
Jag hade tänkt kalla AIK-arna i ”herrklubben” för medgångssupportrar men med tanke på insatserna de senaste lite dryga 20 åren kanske det är en orättvis karateristik – ett SM-guld i genomsnitt per decennium ska kanske inte kallas framgångsrikt – eller så är herrarna just det: oväntat bra för att vara AIK eftersom inen kan minnas när AIK dam senast vann något.
Mansgrisigheten blir inte mindre av att AIK inför 2014 såg till att entré till båda A-lagen ingick i årskortet och att man spelade på samma dag, efter varandra. Så det enda de här 16 173 hade att göra var att komma lite tidigare – och stötta AIK. Det gjorde de inte, de stöttade killarna, sedan AIK – i just den ordningen.
Hur resonerade man?
De har bröst – de är inga riktiga gnagare? De är alltför dåliga? Jag hinner inte dricka mig full på krogen och samtidigt kolla in tjejerna? Eller det vanligaste skälet bland herrsupportrar – att damlaget erbjuder alltför dålig fotboll. Men ifall det är kvalitén på fotbollen som är avgörande – vad fan gör ni då på herrlagets matcher när ni skulle kunna vara hemma, eller på krogen, och kolla Chelsea, Barça, Bayern med flera. Ifall kvalitén på fotbollen är avgörande för ens ”hjärta för klubben” så är man medgångssupporter, varken mer eller mindre. Tänk äktenskap: ”jag älskar dig bara när du är sminkad och uppklädd, resten av tiden vill jag inte ens titta åt dig”.
Det är för fan 2015 – AIK:are kom in i matchen!
För att ge perspektiv på AIK är här en text om hur Europas allra största herrfotbollsklubbar nu satsar på damfotboll. Utgångspunkten för mig – och förmodligen även för Chelsea PSG, Barça med flera – är biilindustrin.
Nu kommer någon AIK-are säkert att till försvar hävda att fler Hammarbyare sviker och att Djurgården knappt har ett damlag längre – man kom fyra i Elitettan förra året med ett publiksnitt på 215. Och Facebooksidan var ”senast uppdaterad 22 mars 2012.”
Hammarby, som kom tvåa i Elitettan och tog steget upp i samma serie som AIK hade 412 betalande per match. Det är bra för Elitettan, det är mindre bra för Hammarby som hade 20 451 i snitt på herrhemmaplanen. Så visst – det var 20 039 bajensupportrar som svek sin klubb, i genomsnitt, per hemmamatch.
ALLSVENSKAN
Högst: AIK 16 446. Lägst: Brommapojkarna 1 749
Damer
DAMALLSVENSKAN
Högst: Eskilstuna United 1 940, Lägst: AIK 273.
Ps Barmy betyder bland annat: fnoskig, tokig, knäpp, knasig.
Lämna ett svar