Min olyckliga kärlek till Olympia del 2

De nästan öde läktarna där hatet taktfast ekar är dock bara ett av problemen med min kärlek till HIF. Det andra är på planen, och på bänken. I går vann HIF mot det kommande bottenlaget Sundsvall med 2-0. I fall vi ignorerar målet på övertid och två andra, tidiga bra chanser före ledningsmålet i första halvlek var det närmast spela mot ett och samma mål – mot HIF-målet.

Giffarna hade fem, sex frilägen som de alla missade p g a av Pär Hansson, blockerande backar, på mållinjen räddade backar eller bara oerhört dåliga avslut. Som när Pa Dibba från tre meters håll lyckade skjuta högt över tomt mål. En annan remarkabel sak var att vid varje vänsterhörna fick Johan Eklund ohotad springa in och avsluta med en stenhård nick en meter över målet. Det var inte en gång det var tre, fyra. Och pressen mot HIF var inte av det temporära slaget utan på gick i princip i 60-70 minuter.

Henrik Larsson var som vanligt nöjd i klichéer och såg inga större problem men så var han även nöjd med 0-0 hemma mot Falkenberg. Att han inte lyckades ändra matchens mönster i halvtid tar jag som bevis på hans bristande kompetens. På pappret och på hemmaplan är HIF ett betydligt bättre lag än Giffarna. Ändå kom HIF-spelarna ut efter 12 minuter av Henriks ledarskap och visdomsord och uppträdde precis lika dåligt och taktiskt desorienterat som i första halvlek.

I media kallas HIF nu ”topplag”. Robin Simovic som tack vare en markeringsmiss kunde springa in en nick har nu gjort enkla mål tre matcher i rad och kallas ”het” och varande i ”storform”. Förutom målen har han varit direkt dålig och får endast spela eftersom HIF inte har några andra forwards med Dahlberg borta medan Kinnander och Ramadan av Division 1 klass. Unge, orutinerade Jordan Larssons permanenta plats som startspelare har jag diskuterat här.

Jag är övertygad om att HIF inte enbart blir avklädda i derbyt på söndag utan också går en plågsam säsong till mötes. En av orsakerna är en tränare som helt enkelt inte är en speciellt bra tränare – Henrik Larsson är närmast naken, oavsett hur mycket han än står vid sidlinjen och gastar. Högljudd aggressiv förkunnelse är inget substitut för fotbollspedagogik.

En annan orsak är att det inte spelar roll hur många nya fina läktare Helsingborgs kommun bygger åt de skränande hatarna i HIF-klacken – folk kommer ändå tveka att ta dit sina barn, pojkar och framförallt flickor kommer ändå sträcka sig efter klädkrokar i andra omklädningsrum än de stora, lättstädade och lysrörssterila på Olympia.