Nostalgi
-
Johannes Gandil var en av Danmarks förste fotbollstjärnor. Plus ledare, tränare, journalist och den allra, allra första fotbollshistorikern. 35 år gammal debuterade han i landslaget i OS i London 1908. I semifinalen mot Frankrike. Gandil gjorde inga mål utan skadades i menisken. Så allvarligt att han tvingade sluta med fotboll. Men Danmark vann ändå, 17-1.…
-
Fann ett par vita Reebok Classic, från förra seklet. Grustennis nödvändigtvis spelas i vita skor. Och vita strumpor. En pikétröja (ÖFK), kortbyxor med plats för en boll eller två och en ny linda på racketen kompletterade rekvisitan. Så cyklade jag till Dalby och spelade en timme tennis med syrran. Cirka 20 grader septembersol, vindstilla i…
-
Vår far var tennisnörd. Det var MFF, GIF Nike och tennis som gällde, inte nödvändigtvis i den följden. Alltså spelade jag och min 17 år yngre halvsyster mycket tennis, före tonåren, före skolan. Cecilia i Lomma-Bjärred (Henrik Sundström och hans systers klubb). Jag på HTK:s banor i Pålsjöskog där även min mycket äldre storebror med…
-
Man gillar fotbollsspelare av olika orsaker. Speciellt som ung då ens kärlek till speciella lag och spelare inte riktigt slagit rot. Jag gillade mittfältaren Ove Grahn för att han hade så stora fötter. Och Inge Danielsson för att han var så bra, gjorde mål i landslaget och sedan spelade i ett lag med konstigt namn…
-
Jag jobbar, så här i skymundan, på ett bredare livsperspektiv, att bli en något mer ödmjuk, inkluderande mindre cynisk människospillra. Som ett led i processen bestämmer jag mig för att återse svensk herrhandboll. Och dansk. Har nog sett lika mycket dansk som svensk handboll genom åren och definitivt läst fler danska handbollsbiografier… Handboll, det…
-
Det fanns en enda fotbolls- (eller basket-match) att se i går på julafton. Jag såg den. Det hade varit en prestation i sig, om det inte hade varit för att Celtic spelade och den sändes i CMore. CMore enda internationella fotbollsvärde är, i mitt tycke, inte matcherna från den kroatiska ligan utan just Celtics…
-
Jag minns allting, vem jag var ihop med, vilken musik jag gillade, vilka böcker jag läste, vad jag åt, hur vädret var. Det är ingen överdrift att säga att mitt liv är indelat i Fotbolls-VM:s fyraårscykler. Ungefär så sa Karl-Ove Knausgård när jag frågade honom vad Fotbolls-VM betydde för honom. I boken ”Somrarna vi minns…