Det går inte att blunda längre

Pär Hansson blundar. Jörgen Mårtensson blundar, till och med Antom Webe blundar. Den ende som förmår hålla ögonen öppna är målskytten, den ende som verkligen rör bollen – Djurgårdens Mushekwi. Fotot är en detalj av ett TT-foto publicerat i Sportbladet 14/7-15. Förmodligen taget av Bildbyrån.
Henrik Larsson krävde allt ansvar för HIF:s herrlag. Han fick det. Efter halva serien kan man konstatera att han inte lyckats. För 0-1 mot ett hyggligt Djurgården är smickrande siffror, för Henrik.
Jag tror inte HIF hade ett riktigt avslut på hela matchen, trots relativt stort procentuellt bollinnehav, på Djurgårdens planhalva. Ett rimligt resultat hade varit 0-3.
Henrik Larsson satsade från början på ett mittbackspar som ingen längre minns namnen på. Han tvingades panikköpa en dansk mittback som i början såg bra ut i den påvra omgivningen men vars brister nu blir allt tydligare.
Han satsade på att värva stjärnan Astrit A. som mot Djurgården lär ha bytts in i halvlek men var lika osynlig då som i första halvlek. Om det nu var han, Henrik intervjuades strax före avspark i andra halvlek och kom inte ihåg vilka byten han gjort minuterna tidigare.
Jordan Larsson är mycket lovande spelare men ung och väldigt ojämn. Dessutom har han varken hittat plats eller uppgift. Jag förstår att Henrik tvingades ha sin son som startspelare ett tag för det var många skador på offensiva spelare. Det är det inte längre. I flera matcher har unge Jordan varit lika osynlig och dålig som Astrit. Ändå får sonen spela hela matcherna. Jag tycker synd om Jordan!
Victor Påhlson fick inget kontrakt av Henrik men är nu en nyckelspelare. Och så vidare. Snart försvinner Pär Hansson – laget enda riktigt bra spelare.
Vad värre är – HIF har ett dåligt organiserat försvarsspel och ett anfallsspel som enbart existerar på papper, inte på planen. Efter sju månader med laget kan man i alla fall kräva organisation men inte ens detta har Henrik lyckats med.
Nu väntar AIK hemma och det är ett lag som är bättre än Djurgården. Nu förlust och kvalstrecket hamnar äckligt nära namnet Helsingsborgs IF.
Helsingborg är Helsingborg, Henrik är en av svensk fotbolls största spelare genom tiderna. Klubben, supportrarna, lokaltidningen och hela staden har gått ”all in på Henke”. Frågan är vem som först ska våga yppa det alla nu så smått börjar misstänka – att Gud är naken!
About this entry
You’re currently reading “Det går inte att blunda längre,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- juli 15, 2015 / 06:13
- Kategori:
- AIK, Helsingborg, HIF, Tränare/Managers/Coacher
- Etiketter:
- AIK, Djurgården, Henrik Larsson, Jordan Larsson, kvalstrecket, Organisation
7 kommentarer
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]