I huvudet på Hammarby

Inför säsongen gav en av kvällstidningarna ut en jättelik allsvensk bilaga. Den hade Kennedy, Hammarbys Kennedy på omslaget. Samma Kennedy som nu startat på bänken de senaste sju.åtta matcherna och inte ser ut som något annat än en emblematisk föredetting. Det verkar med andra ord krisa, för kvällstidningarna och för Kennedy men varför för Hammarby. Varför?

Har inte läst någon bra analys om varför medias älsklingar krisar så himla hårt. 0-0 hemma mot ett impotent och defensivt ”Haglunds” är väl OK men 0-3 mot Giffarna är det inte.  Själv såg jag ett slappt och ointresserat U21-lag mot IFK Norrköping på Parken.

Båda lagen har med överåriga bänkspelare i behov av match.  Lawan visade att han är bra, Kamera gjorde de tre första målen men borde gjort de dubbla. Joel Enarsson känns fortfarande som om han tvingas vara ett komplement till bänken lång tid framöver.

I Hammarby var den norske mittfältaren svår att se, Rennie ville ha, nej begärde, boll hela tiden, gestikulerade mycket men uträttade inte så mycket mer än så – armarna gick, benen gick, bollen fick han ibland men det blev fel hela tiden. 

Det var inte enbart håglöst. IFK vann 5-1 men borde gjort tvåsiffrigt ifall de inte missat så många avslut. Nu blev Hammarby ändå trea i den serien efter Djurgården och IFK så helt värdelösa är de väl inte men det var märkligt. För övrigt blev AIK sist i samma serie så jag förmodar att de lånat ut alla sina U21-spelere. Då är det en bra skola för unga målvakter – finns inget nyttigare än att spela i ett riktigt konkurrenslöst lag. 

Håglöshet kan knappast vara A-lagets problem. Det stora problem var nog den hype som inledningens segrar gav. Att sviten av vinstlösa matcher inföll med Kennedys bortvaro tycker  jag förstärker teorin att det främst är ett psykologisk problem. För inte är de här spelarna så dåliga och inte är tränaren plötsligt så värdelös. Däremot kan Nanne vara mindre erfaren, ja rent av motvillig, till att försöka finna psykologiska förklaringar och inte fobollsmässiga – trots att han varit i allsvenskan i 20 år. Eller på grund av att han varit i allsvenskan…

Jag tror inte Nanne är speciellt intresserad av psykologiska förklaringar och då finner han inte heller några. Men varför rasar det då och har fortsatt att göra det? 

Det fanns defensiva svagheter även i inledningen men med tur och skicklighet demaskerade man dem. I början. När försvaret rämnade tvingades man spela mindre offensivt, den uppmärksammade höga pressen blev lägre och spelarna tvingades göra andra saker än vad de är allra bäst på.  Kanske är det så simpelt, kanske fällde hypen Hammarby?

Men det hade varit roligt att läsa de mera tendensiösa av fotbollsexperterna och deras apriltexter om guldkandidaten Hammarby…