En nästan riktig fotbollshelg

Efter äventyret i Norrköping och landkampsuppehåll har jag saknat en riktig fotbollshelg. När den nu kom blev det ändå fragmentarisk. Ändå var den nog inte värd mer än så här av min tid. 

Såg tre hela matcher: Kalmar-Norrköping i TV, MFF-Elfsborg live och Ängelholm-Östersund streamad. Har skrivit om Elfsborgmatchen men kan fortfarande inte fatta att SDS:s experter tyckte att Andreas Vindheim var en av planens allra bästa spelare (betyg 3) när han faktiskt var sämst på plan. Långsam, fel position, förlorade många närkamper och var ett runningsmärke för den lille kvicke Arber Zenell.

Sådana betyg plågar mig på samma sätt som när Aftonbladet och Amelia ger Kay Pollacks nya film fyra av fem möjliga i betyg. Det är i bästa fall totalt okunnigt. Det är journalistiskt ohederlig eftersom betygen bygger på att recensenten och sportjournalisten har allmänna baskunskaper om det han är satt att bedöma.

Östersund ger ett märkligt intryck med alla utländska spelare och den fotbollskulturella krock det innebär. Samtidigt är den väldigt framgångsrik. Det hade varit bra för svensk fotboll ifall ÖFK gick upp.

Såg andra halvlek av Man United- Liverpool och konstaterade att Van Gaal tvingats förlåta De Gea. Inte för att det betydde något i den här matchen – Liverpool var verkligen usla och skapade inget förrän nyförvärvet från Aston Villa fick kalasträff på en halv bicycleta. I 85:e. Omedelbart efteråt gjorde den unge debutanten i hemmalaget 3-1. Det var klasskillnad på lagen och ändå imponerade inte United. 

Såg Pär Hansson genant enkelt släppa upp IFK Göteborg till serieledning och bädda för deras guld. Såg att nya Södra ståplats var lika tom som för två veckor sedan med den lilla skillnaden att det faktiskt stod några människor även på de andra sektionerna och inte enbart i mitten. Nya, tomma läktare ger ett smått tragiskt intryck. Såg även Anton Wede slänga överdragströjan mot bänken i vrede när han och Bojanic blev utbytta mot Atakora och Boateng: två spelare som jag har lite svårt att förstå att de platsar i HIF. Såg också Jordan Larsson ibland visa att han kan väldigt, väldigt bra när han får ihop sin valpiga kropp men såg också just denna brist på balans och koordination.

Såg den gamle rangersspelaren Naismith i Everton bli inbytt efter 8 minuter och göra alla tre målen när de slog Chelsea hemma. Mittbacken Zouma var väldigt snabb men helt markeringsmässigt desorienterad vid de första två målen. Chelsea har bra spelare som underpresterar och reservmålvakten borde nog inte släppt in Naismiths markrullare till tvåa. Tror Mou sitter löst- känns som inte laget riktigt är ett lag längre. Vissa spelare passar bort bollen alltför fort medan andra håller i bollen alltför länge.

Slutligen såg jag andra halvlek av Atletico Madrid- Barça streamad eftersom ingen svensk TV-kanal visar La Liga – jag fattar faktistk inte varför. Så jävla dyr är den ju inte. Däremot har CMore kanonkoll på Tippeligan – såg Mjöndalen i St Pauli-bruna tröjor göra ett snyggt reduceringsmål hemma mot Strömgodset.

Messi mål och Suarez framspelning var en verklig delikatess.

Borde kanske sett mer basket! Samtidigt är det så jävla mycket annat jag ska hinna med. Får inte tiden att räcka till. Skriver det här istället för att morgonträna på gymmet – skulle känna mig naken utan de hörlurar som i går snoddes på Pickwick Arms.