Det verkar som om hela världen, utom just jag och Måns Renntun i SDS, ser fram emot kvällens möte med Madrid i CL.
Jag tycker det är naivt. Jag tycker det är lite pinsamt att så många fröjdas över en sak som troligtvis blir negativ för MFF, och positiv för Madrid. För mig är de som haussar det här rätt ointresserade av fotboll. De är ”slipsar”, mentalt och/eller reellt. Det är dessa människor som åker på dyra supporterresor och köper tröjor med Zlatans namn på ryggen oavsett klubb för att de vill vara del av något större och tillhöra en grupp och en gemenskap de av olika anledningar annars är utestängda ifrån.
Det finns en bra sak med det här mötet – det är ett bevis på att MFF kommit någonstans, att de får möta ett av världens bästa fotbollslag, i Malmö. Kul för MFF, för Malmö, för de ansvariga som kan vara stolta och spelarna som kan njuta av det faktum att de får vara på samma plan som Christiano Ronaldo. Men i övrigt, vilken är uppsida?
Att få stryk med ett par mål? Att får se MFF förnedras? Att få se Christiano Ronaldo brösta upp sig och kanske spela med bröstmuskelaturen? Vilket är värdet, vad är det som får er att må så bra och vara så förväntansfulla?
Visst, matchen är inte spelad. MFF kan överraska och det är därför även jag kommer sitta klistrad framför skärmen: fotboll är fotboll. Att inte se matchen vore att förneka fotbollens magi men att haussa matchen och få den att framstå som en fest känns fel och frustrerande. Min oro är betydligt större än glädjen. Jag är tråkig nog att tycka att matcherna mot Falkenberg och Halmstad var betydligt viktigare än den mot Madrid eftersom jag inte ser MFF:s matcher i första hand som medieevent och idrottsfester utan som fotboll med resultat och konsekvenser.
Jag skiter i att MFF kommit in på festen genom efterinsläppet när de ändå bara tvingas servera och agera statister åt Real Madrid.
Lämna ett svar