Graham Potter och målvaktsproblemen

Östersunds Graham Potter är en av Sveriges hetaste fotbollstränare just nu vilket naturligtvis inte är mer än rätt. Graham är en oerhört klok och smart tränare. Han tänker annorlunda och spännande, hans lag spelar underhållande fotboll. Dessutom är han en synnerligen sympatisk människa men jag tror mig ha uppfattat en svaghet, eller att han litar på eller omger sig med andra tränare som inte riktigt klarar sitt uppdrag.

Jag tänker naturligtvis på målvakterna, ÖFK:s minst framgångsrika lagdel. Det är inte lätt att hitta bra målvakter i Superettan men när ÖFK väl haft det så har dessa målvakter förpassats till bänken. Sedan kan det självfallet finnas saker och argument som jag inte har någon insyn i men  eftersom mönstret upprepar sig tror jag att den här kritiken inte är utan substans.

Nu är Graham inte heller unik som bra utefotbollstränare med dålig målvaktsförståelse. Dessutom är det troligt att när han nu anser att han har kompetensen att ta besluten så omger han sig naturligtvis med medhjälpare som av olika anledningar inte har förmågan att påverka besluten. Det var likadant med Johan Cruyff i Barçelona som genom dåliga målvaktsval förstörde klubbens framgångar. Sir Alex Ferguson valde många målvakter under sin tid i United som inte alls var lika bra som resten av laget. Naturligtvis var det några stolpskott till reserver men även en del förstemålvakter Ferguson valde borde aldrig ha fått de positionerna. Arsene Wengers förtroende för de senaste säsongernas målvakter har också varit förödande för klubbens resultat, såväl i ligan men framförallt ute i Europa.

Tillbaka till Jämtland. Låt oss se vilka målvakter ÖFK haft under sina tre säsonger i Superettan.

Petter Augustsson värvades och var kanske seriens bäste målvakt under första säsongen. Han var rutinerad, hade allsvensk rutin och fick jobba hårt bakom en försvarslinje som ofta var ganska virrig och stabbig. Av de alla de spelare som lämnat ÖFK under åren till större klubbar är i princip ingen utom en försvarsspelare.

Till säsong två värvade dock Graham en ung engelsk målvakt Connor Ripley som är son till en god vän, gamle Blackburnspelaren Stuart Ripley.  Sonen hade problem att acklimatisera sig till svensk fotboll och var faktiskt inte tillräckligt bra, ändå fick han stå alla matcherna under våren. Varför? Det kan bara Graham Potter svara på.

ÖFK värvade också en ganska ung lovande målvakt från Ali Keita, Augustsson lämnade och man värvade en isländsk målvakt Haraldur Björnsson ungefär på samma ställe i karriären – inte längre ung men fortfarande med potential.

Ripley återvände hem till England och Keita stod på hösten. Han gjorde ett blandat intryck, bra kropp men lite väl tunn och defensiv. Keita gjorde en bättre vårsäsong och det kändes som om han var på väg att ta nästa steg i karriären. Till hösten, när den allsvenska platsen skulle säkras, satsade dock Graham på islänningen.

Matchen borta mot Ängelholm var en av de sämsta insatser på elitnivå jag någonsin sett av en målvakt. Haraldur var oerhört nervös och tog fel beslut hela tiden. Hans spel med fötter gav kalla rysningar varje gång det blev aktuellt vilket innebar att backlinjen hellre slog bort bollen än försökte behålla den inom laget. Matchen mot Ängelholm var en match där ÖFK var oerhört överlägsna men ändå var oerhör† nära att förlora.

Därför blev jag väldigt förvånad när Haraldur fick fortsatt förtroende. Men islänningen gjorde med något litet undantag bra matcher mot Sirius och Jönköpings Södra. Haraldur är ingen blivande allsvensk målvakt men höll hygglig Superettanklass i de matcherna.

Så igår, borta mot Syrianska, ska den allsvenska platsen säkras och ÖFK borde ha avgjort matchen före hemmahörna efter 33 minuter. Det är en hög plockeboll nära målet. Mot honom kommer en liten hemmaspelare hyfsat bortscreenad av en kraftig försvarare. Men Haraldur som valt att klistra den enkla bollen blir trots allt lite störd och tappar in bollen även om kontakten var marginell. Harlaldur borde naturligtvis boxat bort bollen om han inte var säker på den men eftersom det var så enkelt valde han att försöka hålla den – och misslyckades fatalt. I övrigt gjorde Haraldur en hyfsad match, en bra parad,  en parad som kunde varit bättre men han hade inte så mycket att göra.

Detta sammantaget tycker jag tyder på att Graham Potter inte har gjort optimala målvaktsval under tiden i Superettan. Ali Keita kan hålla i allsvenskan i fall han utvecklas men det finns inga tecken på att han gör det på bänken i Jämtland. Haraldur håller tyvärr inte, varken tekniskt eller mentalt. Det ska bli spännande att se hur Graham, och ÖFK löser målvaktsfrågan till nästa säsong för de marginaler och den överlägsenhet som delvis skymt problemet i Superettan existerar inte i den högre serien. Som nykomlingar måste ÖFK har en bra, stabil målvakt, precis som när de etablerade sig i Superettan.