Ok, jag har tvivlat lite. Kanske inte stöttat Erik Hamrén hela vägen, somnat i soffan under någon EM-kvalmatch men nu är vi där. Vi, Sverige. Och Zlatan återuppstod en tisdag i november. Han har aldrig varit så glad i TV, aldrig sprungit så mycket utan boll, aldrig slagit en så bra frispark. T om det första målet var en delikatess med en liten bredsida med insidan av stortån.
Nu finns inget val – de följande sju, åtta månaderna är Erik Hamrén Gud Fader och Zlatan hans son. Och Andreas Isaksson, den helige ande. Vilka underbara parader han gjorde när matchen forfarande var jämn och öppen. Nästan bäst var när han var ute och knep bollen framför Jörgensen tidigt i matchen, grymt att läsa den överraskande djupledsbollen.
Ett enda smolk i glädjebägaren – Mikael Lustig. Killen jag intervjuat så många gånger i sydsvenska omklädningsrum där han, sen som alltid, suttit naken och gett mig bra citat och kommentarer. Att denne sympatiske kille nu, när han nu intervjuas som förste spelare i kören av hänförelse tycker det viktigaste är att gnälla på massmedia – det var ett lågvattenmärke i hans fotbollskarriär.
Lämna ett svar