Danmark -Sverige? Då tippar jag finskt och tror att Sverige förlorar 3-1 efter 3-0 i paus. Jag är helt enkelt inte så imponerad av ett lag som går in i väggen efter 60 minuters överläge och bollinnehav. Jag hade accepterat att ett klubblag gjorde så men ett landslag – hade de ätit något dåligt till lunch?
Det var snarare nerver och or som gjorde att Sverige blev försiktiga och därefter räddhågsna. Och den oron, som jag minns från höstens matcher mot Ryssland och Österrike då man även föll i hop mentalt och målmässigt, kommer prägla Sverige i Parken. Zlatan kommer bli frustrerad, gestikulera, svära och till sist ta ett rött för att markera dels sitt missnöje, dels sin sista landskamp.
Så här formulerade Gunnar Nordahl det 1954, eller han skrev snarare under på det- texten är spökskriven av sportjournalisten och fd AIK-aren Wille Engdahl:
”Danska fotbollspelare har en märkvärdig förmåga att utstråla självförtroende. De tar alltid initiativet, ser ut att hitta varandra från början, gör de svåraste och fräckaste saker med en min, som om det vore vardagsmat för dem. Även unga och gröna danskar har något farbroderligt över sig, och man skulle inte bli förvånad om man mitt i stridens hetta fick en klapp på huvudet och en tröstande försäkran om att det nog ska gå bättre för en nästa gång, bara man sköter sig. Allt det där skulle vara lätt att komma över och skratta bort, om det inte var så att danskarna verkligen är mycket skickliga fotbollsspelare. Alla förefaller ha växt upp tillsammans med en boll. Deras bollbehandling och huvudspel är genomgående bättre än vad ett svenskt lag kan åstadkomma. Danskarna tänker fortare och fattar situationerna lika kvickt som de uppstår. Vi svenskar spelar mer schematiskt, mer inlärt. Danskarna hittar på en massa nya saker under spelets gång och har ett synnerligen förargligt sätt att göra bort motståndare. De tycks aldrig vara besvärade av några nerver.”
Lämna ett svar