Det börjar luktar lite illa om MFF…

Det började tidigt i höstas och har sedan bara långsamt ökat – det faktum att MFF börjar lukta. Att något är fel fast ingen vågar säga något och kylan gör sitt till för att mildra den stank jag tror kommer spridas så fort värmen är på och säsongen startar.

Liksom Hamlet konstaterade om Danmark är där ”something rotten”, i MFF! Liksom på Elsinores slott låtsas alla, inklusive de till fotbollsjournalister utklädda hovnarrar vars jobb det borde vara att kritiskt granska klubben, som om allting är frid och fröjd. Men Ofelia begår självmord, Gyldenstern och Rosencrantz förråder honom och kungens mördas av sin egen bror som gifter om sig med änkan.

Riktigt så illa var det inte i MFF 2015 men att det fanns många olika viljor och en maktlös kung märktes redan i somras. Tränaren ville en sak, många spelare en annan. Det var inget fel på spelarnas kvalité men de spelade inte som ett lag och det märktes tydligast i motgång. Inte minst på alla helt onödiga gula och röda kort som man samlade på sig och som fick förödande konsekvenser i sista matchen, 0-8 mot Madrid! Då, i en av klubbens mest prestigefyllda matcher såg de båda mest erfarna och bästa spelarna till att de slapp vara med.

På detta har då följt problemet att få en kvalificerad tränare och istället tvingas ta en omeriterad, gammaldansk. Ingen ville träna MFF.

Sedan skrev den tänkta profilvärvningen Gustaf Nilsson från Falkenberg istället på för Bröndby. Varför en medioker dansk klubb lockar mer än MFF:s alla pengar borde de himmelsblå supportrarna fundera på.

Därefter den pinsamma behandlingen av en av klubbens mest lojala spelare; Guillermo Molins som fick veta att hans förslag till nytt kontrakt gav iskalla handen – på nätet. MFF orkade inte ens prata med en spelare som är mer blå än de flesta av klubbens ledare!

Som lök på laxen – ytterligare en profilvärvning! En dansk som spelat två, eller tre A-landskamper på en vinterturné för tre år sedan och inte fick en enda simpel registrerad match i Italien.

Så här skriver Kvällsposten:

”MFF:s nya dansk kommer från en tid i italienska Chievo med sparsam speltid. Men Anders Christiansen menar att han fått med sig en hel del från den italienska försäsongen.

– Jag har varit i gång och tränat hårt sedan juli och inte legat på latsidan. Det var några hårda dagar uppe i bergen. Jag saknade lite fysik jämfört med de jag konkurerade med i Italien, säger han.”

Han har alltså fått med sig en försäsong för sju månader sedan. Han är bra på att springa i berg – ja det låter som en prefekt spelare för allsvenskan. Supporterjournalistikens ”sparsam speltid” ska översättas till noll minuter och noll sekunder. Zero, enligt danska Wikipedia.

Journalisterna tycker MFF har en ljus framtid för att klubben har ”350 miljoner på banken”. Jag tvivlar dels på att det är så mycket (jag tror klubben har haft stora utgifter samtidigt) dels på att en klubb är bättre än tabelläget – oavsett hur mycket pengar den har på banken. Det finns många bevis på att det inte är mycket pengar som skapar framgångar, Se på Manchester Uniteds 3,7 miljarder i nyinköpta spelare på 18 månader eller se på hur IFK Göteborg på ett par säsonger lyckades förskingra 100 miljoner utan att vinna ett enda dugg.

Jag är allvarligt oroad över både MFF:s egen självbild och självbilden bland de lokala supporterjournalisterna.  Den enda kritik som kommer ut är mot spelare och ledare som lämnat föreningen – som om man inte vågade vara kritik mot klubben men gärna sparkade på de som inte längre tillhörde den.

Men framförallt är jag djupt orolig över MFF:s framtid. En klubb med mycket pengar som varken lockar meriterade tränare eller lovande spelare får mig att misstänka att allting inte står rätt till, man liksom rynkar lätt på näsan, vädrar något…

Ps Till årets MFF-are valdes inte Oscar Lewicki och hans fantastiska säsong med EM-guld och många väldigt bra matcher i allsvenskan och CL utan Markus Rosenberg – kaptenen som var direkt ansvarig för att MFF missade en Europaplats i allsvenskan och dessutom sågtull att klubben förnedrades i Madrid. Han valdes dessutom till årets skåning – förmodligen för att ingen annan fick lov att se närmelsevis så mycket rött och gult under 2015 som just Rosenberg.

Apropå fotbollsjournalistik. Här är en rolig text skriven av en dansk ”fotbollsjournalist” på en svensk site om den ”oerhörda talang” som Christansen ska vara. Massor av storklubbar jagade honom, Chievo ville inte släppa honom, nio miljoner kronor är nästan gratis, e t c, e t c. Fast frågan kvarstår – varför har han inte vid 25 års ålder spelat mer än två eller tre vinterlandskamper? Varför fick han inte spela en enda minut i Chievo? Jag påstår inte att alla ljuger och skönmålar men rimligtvis borde utifrån normala etiska principer för journalister de här två frågorna vara de mest intressanta. Och dessa verkar ingen skriva om.