”Man får inget gratis….”

Italienmatchen var ok, igår såg det tidvis riktigt bra ut. Ett Belgien som underskattade Sverige hade kunnat bli straffade direkt, ifall Marcus Berg satt det ultimata friläget.

 

Att domaren fullständigt felaktigt dömde bort ett mål ( den här gången var det verkligen ett mål eftersom de inblandade fortsatte spela) är inget att säga om – man får inget gratis av en motståndare som är rankad etta i världen av FIFA.

 

Sverige är absolut inte sämre än Island, Slovakien, Ungern och de andra kvalitetsmässiga knattenationerna som gått till åttondelen – tvärtom är de bättre och betydligt bättre än det Irland som man inte kunde hantera. Fast egentligen var det inte motståndarna man inte kunde hantera utan sin egen insats. Varför den – exakt som för fyra år sedan i öppningsmatchen mot Ukraina – präglades av nervositet, handfallenhet och en taktik som spelarna inte förmådde applicera ska jag inte närmare gå in på. Vill bara konstatera att det som Hamrén misslyckades med i förra EM återupprepade han, i detalj, även denna gång. Det är inget bra avgångsbetyg på ett sex år långt ledarskap för svensk herrfotboll. Varken för Hamrén eller hans ”player manager”.

 

Andreas Isaksson var som vanligt bäste svensk, tätt följd av Zlatan och Granquist. Den oerhört uppskrivne, ”kommande världsstjärnan” Forsberg visade några gånger varför han bör få nytt förtroende av Janne Andersson.

Ska återkomma till vilka som ska bort och vilka jag vill se i nästa landslag. Bara en liten detalj – med facit i hand, borde inte Hamrén tagit ut en ung, lovande forward för att lära och inskolas? För allvarligt talat: Marcus Berg och John Guidetti är inte svensk anfallsfotbolls framtid.

 

 


About this entry