Dags att komma ut ur garderoben Anders!

För 40 år sedan idag satt jag på en New York-krog, åt utmärkt kinesmat och drack öl. Eller var det kinesmat till lunch och stek till middag? Öl var det i alla fall, två restaurangbesök om dagen plus massor av läsk, öl och sprit under en månad. Jag minns även väldigt väl att jag var i New York för första gången under OS i Montreal den kvällen det var final på 3000 meter hinder.  TV-bolaget ( troligtvis CBS) sände inte den USA-lösa gren live.

Så jag såg aldrig det som för många verkar vara en av deras livs stora idrottsupplevelser i realtid. Faktum är att medan min svåger pendlade till Montreal som ”nyhetskorre” såg jag väldigt lite av tävlingarna där i tvåan på midtown Manhattan. Och när han kom hem någon dag senare flög vi till Bermuda!

Gärderud vann guldet och alla verkar också tro att han vunnit även om inte östtysken och polacken ramlat. Vem vet? Vem bryr sig?

Jag bryr mig inte ens om att Gärderud med allra största sannolikhet var dopad den kvällen. Vilket på intet sätt förtar hans stora prestation att ta första svenska OS-guldet i friidrott på 28 år! Alla andra i loppet och i Montreal var ju också dopade.

Den ende som riktigt vet är Gärderud och han verkar inte var så sugen att prata om det. Vilket är synd. Jag tycker att denna tystnadens katekes i svensk friidrott är förfärlig. Och att tystnaden och förnekelserna fläckar deras gamla prestationer.

Nu när de flesta andra länder och friidrottare har erkänt sitt missbruk, speciellt under 70-talet, framstår svensk friidrottshistoria som unken och falsk. Jag tycker inte att den borde behöva göra det. Kom ut ur garderoben och var äntligen lite ärliga – jag tror att de nu lite mörka, solkiga minnena av er och era karriärer verkligen hade tjänat på det.