I en recension i Expressen, en bra och välskriven recension för övrigt, hävdar Maria Brander att:
”Vi kan väl göra vad vi vill.” säger Borg mot slutet till den högst skeptiska flickvännen Mariana. Att han faktiskt gjorde det, och la av ett år senare, inger ur det perspektivet faktiskt ett slags lyckligt hopp om livet.”
Fast lade Björn Borg av? Har han någonsin gjort det, kommer det kunna låta sig göras? Nej! Tennisikonen kan aldrig lägga av, bara dö eller eventuellt kanske glömmas bort, lite. Möjligtvis kan Björn Borg i sin egna ögon under korta stunder tro sig ha släppt racket men annars lever myten och människan Borg vidare.
Själv försökte han sig på två comebacker. Nu försöker han matcha sin stackas 14-årige son Leo till framgångar. Men att Leo Borg skulle bli tennisstjärna är lika otroligt som om Borg vänt mot McEnroe och vunnit även en sjätte Wimbledontitel. Fast på film är allt möjligt. Speciellt som filmen endast är ”inspirerad av verkliga händelser”. Det är gardering för filmen vill istället kunna stämma av våra minnen så exakt som möjligt. Vad jag är nyfiken på är hur filmen fungerar för de som aldrig upplevde Borgs storhetstid. Ronnie Sandahl som skrivit manus var inte född när Borg lade av, men han har en annan utgångspunkt vilket nog bra för filmen men de andra, de utan minne eller berättelse, hur kommer de gilla Borg?
Lämna ett svar