Niklas Holmgren och oförmågan att förstå fotboll

”Jag trodde det var offside för den assisterande viftade så ivrigt med flaggan”

Varför är vi så kritiska mot sportkommentatorer, speciellt i fotboll? Varför tar vi det nästan som en personlig förolämpning när de uttrycker sitt oförstånd för fotboll? Förmodligen för att vi själva har en gammal, intim, nästan kärleksfull relation med fotboll och tror oss veta bäst, eller åtminstone lika bra som kommentatorerna i TV. För om vi ser till dem, deras utbildning och kunskaper så är de flesta bara vanliga fotbollsintresserade som halkade in på kommentatorsjobbet. De flesta som jobbar med fotbollsmedia i Sverige har ingen eller ytterst knapphändig utbildning och begränsade erfarenheter. Faktum är att de ibland helt saknar egen fysisk erfarenhet av seniorfotboll och blivit fotbollsjournalister för att kompensera detta ”handikapp”. Ta till exempel den falsettskrikande mannen som anses vara landets främste expert på engelsk fotboll – i alla fall marknadsförs han så av Svenska Spel och verkar, på oklara grunder, avgudas på Viasat.

Det är han som jag citerar här ovan. Niklas Holmgren har säkert järnkoll på all engelsk statistik och är jättebra på att dramatisera fotboll i TV men kanske inte riktigt har så stor förståelse för just fotboll? Jag skriver så för vi hemma i soffan får ganska snabbt en känsla av hur mycket kommentatorerna begriper, och hur bra experterna är på att analysera. Det räcker faktiskt med ett litet men fundamentalt fel för att vi genast ska misstänka att den rösten i rutan egentligen inte har förståelsen och känslan. Det är lite som gehör, tror situationen i soffan bäst kan jämföras med musik – i fall vi lyssnare hör en musiker spela falskt, eller en sångare inte hitta rätt ton så märker vi det i samma tiondels sekund och vår respekt för sångaren/musikern/fotbollskommentatorn börjar brista. Det är som ett litet sår som efter det hela riskerar att infekteras av tvivel och bristande respekt. Kanske lyssnar vi därefter extra uppmärksamt, för att få våra misstankar bekräftade. Det är detta jag, och säkert tusentals andra gamla målvakter i sofforna,  ofta upplever när gamla före detta utespelare i TV tvärsäkert analyseras målvaktsspelet utan att, faktiskt, ha en aning om hur det egentligen är. Det ringer lite falskt i våra öron…

Citat ovan är hämtat från en situation i matchen Liverpool och Man City där Niklas Holmgren skrek ”offside” men Glenn Strömberg korrigerade honom och konstaterade att det var inkast. Jag förstår att korrigeringar är sällsynta och inte anses kollegiala i Viasat, CMore, TV5, SVT och de andra fotbollskanalerna för de är ofta så obarmhärtigt avslöjande. Hur många gånger har inte Cris Härenstam framstått som fullkomligt naken och genant när Markus Johannesson påpekat det korrekta, utan att direkt dissa den kommentator som ändå alltid även försöker framstå expert. Låt mig framhålla en efterföljansvärd motsats: Viasats Anders Bjuhr som bevisligen kan mycket fotboll men som med ökat erfarenhet gjort tvärtom – han är inte längre lika omedelbar på att döma och säga rätt eller fel utan uttrycker sig alltid försiktigt om situationer – oavsett komplexitet. Han väger för och emot, inväntar eventuella repriser och skapar på så sätt dramatik även av domslutet, eller underlåtenheten att blåsa. Och han skriker aldrig i falsett…

Ps  En assisterande viftar aldrig med flaggan när det är offside – då håller han den rakt upp och därefter kan han peka mot den plats eller den spelare som orsakade offside. Vifta gör han enbart för att snabbt påtala för domaren och spelarna att spelet omedelbart ska stoppas, för frispark, inkast e t c. Jag tycker att ifall man haft som jobb att kommentera fotboll och anses vara expert sedan 20-25 år borde man vid det här laget veta det. I fall man nu inte ser det av själva situationen – ifall man kan läsa spelet, spelarnas reaktion, kroppsspråk och rörelserna. Ofta kan du förstå vad om ska hända genom att se varje spelares individuella rörelsemönster. Du känner instinktivt vad som ska hända och ofta även sker eftersom vi alla som spelat fotboll kan känna igen oss, i rutan under några tiondels sekunder. Det kan inte Niklas Holmgren – hans stöd för analyser och tolkningar verkar grunda sig på publikreaktioner – som han då ska försöka överrösta och förstärka. Det blir falsett istället för kunskap, förståelse och respekt för fotboll.