Det sportlika reklamjippot på snö och is och journalistisk etik

”Niklas Hyland, mångårig journalist och tidigare på SVT där han breddade en ganska obsolet sportbevakning med programmet ”Richter”, visste inte vart han skulle ta vägen.

Efter tävlingen möttes de båda för en intervju.

Den började med en high five och avslutades med att Niklas Hyland, 54 år gammal, frågade om han fick en kram.

Det fick han.

Ögonblicket var bland det mest absurda jag har upplevt i olympiska sammanhang sedan jag började följa spelen 1984.

Senare, på den officiella presskonferensen, ställde amerikanska journalister frågor om de sexuella trakasserier Shaun White anklagats för.

– Gossip, sa White som sluppit undan rättsliga processer då han hittat en ekonomisk uppgörelse med målsägande.

Under återstoden av presskonferens fick inga kvinnliga journalister ställa några frågor.

Det blev dålig stämning och tyvärr fanns inte Niklas Hyland där för en uppmuntrande high-five.”

Äntligen en svensk sportjournalist som har modet att ifrågasätta bristen på journalistisk etik i samband med det sportlika reklamjippot på snö och is. Sportbladets Marcus Leifbys krönika är kanske inte jättestringent men den lyfter blicken. Fler borde göra det.