Mellanår för mittenlaget

Bakom den beskedliga, för att inte säga jävligt intetsägande rubriken döljer sig allas älskling Östersunds FK. Det är den klubb som ligger närmast den geografiska mittpunkten för Sverige, tror jag, och de kommer inte upprepa förra årets hysteriska framgångar.

Klubben med kramkalas på tröjbröstet kommer i bästa fall trea  och gör de det vinner de allsvenskan 2019. Som det står i boken. En av säljarna i ÖFK skrev en novell om hur man upplever den gastkramande sistaomgången på Jämtkraft Arena mot Blåvitt i ”Min resa till ÖFK” (Modernista).

Fram till dess hösten 2019 kommer ÖFK vinna vårallsvenskan 2018 genom att man ligger två månader före i tempo och träningsintensitet.  Plus att Sema och Ghoddos spelar VM för att sedan försvinna för cirka 100 miljoner kronor. Sotte borde göra samma sak, vara vid VM och vara den tredje mittbacken när Sverige ska försvara en ledning. Men jag är rädd för att Janne Andersson inte tänker så över huvud taget.

Sedan är det stopp. Nästa talang jag ser försvinna är Tekie och det kommer dröja länge. Östersunds framtid hänger på vilka två ersättare man köper i sommar. Eller snarare: vilken klass på etablerade spelare kan tänka sig att flytta till Östersund? Lyckas Potter och Kindberg locka etablerade spelare på samma sätt som MFF kan göra ibland tror jag också ÖFK vinner allsvenskan och kan nå Europaleague igen. Gör man inte det blir man ett stabilt allsvenskt topplag två, tre år till eller så länge Potter är kvar. Men ifall man inte får de etablerade ersättarna i sommar så tror jag Graham inser att tåget lämnat stationen och söker sig ut i Europa och den utmaning det innebär – innan han är alltför gammal.

Ett namn jag tror hade passat perfekt i ÖFK är Modou Barrow, som väl tränar med Leeds?  Han är inget så pass etablerat namn men vet exakt vad som krävs för att spela för Potter. Och Barrows karriär är återigen verkligen i behov av en livlina.

Jag gillar Sonko Sundberg och Tekie och på sikt kan de bli bra. Jag tror inte att Hosam Aiesh har den potentialen och blir en storspelare men han kommer säkert försvinna vid första bästa chans. Frank Arhin har väldigt långt kvar till att etablera sig, ens i allsvenskan. Dino Islamovic har inte varit märkvärdig i de sju, åtta matcher jag sett honom i. Tom Pettersson vill säkert vidare och Brwa Nouri gör utan tvekan sin sista säsong i ÖFK. Jag tror han spelar på sprutor eller något liknande.

Så är det. Jag förmodar att Potter och Kindberg redan bestämt sig vilka tre, fyra spelare man försöker köpa i sommar. En av dem borde för övrigt vara Kristoffer Nordfeldt. Har alltid trott på Aly Keita och han har gjort det jag förväntat men han är trots allt fortfarande inte mer än en bra allsvensk målvakt, rankad sjua, åtta i serien. Nordfeldt skulle vara topp tre, eller rent av bäst i fall han återvände. Jag tror ÖFK behöver en så pass bra målvakt i fall man ska ta nästa steg: att ta guldet och spela CL-kval.