Cykelcirkusen ligger rulle på påsken

Att cykla är att lida. Det är ganska märkligt och gravt otidsenligt men så är det. Cyklister ska inte enbart tävla till, och ibland över, gränsen för det fysiskt möjliga utan också under så jävliga villkor som möjligt. Inga professionella idrottare har ett sånt helvete som cyklister. Speciellt inte de som idag skakar sig igenom den centrifug på hjul som heter ”Paris-Roubaix” och det tvingas alla göra, utan undantag. Det är fyra, fem timmar av cykelvandalisering och rituell dekonstruktion av människokroppar. Det tar en vecka att återhämta sig efter dagens Halleluja – tar lika lång tid som efter en Tour de France och det loppet är ändå 400 mil på cirka 20 dagar.

Den här danska boken försöker skildra den cykelreligion som senvinterloppen i Belgien och norra Frankrike utgör. ”Støv og sten” är en vacker fotoberättelse av Jakob Kristian Sørensen som beskriver helvetet och skönheten i lidandet och även publikmassornas glädje och lyckliga betraktande – de hejar, alltså är de medagerande men långt från lounger och supporterplatser. Det är en bok om hur en färgsprakande cirkus och miljardindustri förnedrar sig i traditionellt och rituellt lidande och lite jubel. Cyklisterna är en slags ställföreträdande späkande munkar på vägen mellan Paris och Roubaix. Ders belöning? En blomsterkvast, att få krama en podiumpingla, lite pengar plus evig ära och respekt. Cykelcirkusens ligger rulle på påsken.