Lidande – Maxtiotår

oktober 17, 2022

Tung fotbollshelg bearbetas

Obestämd oro. En lågintensiv smärta i själen, stort energitapp. Likgiltighet, koncentrationssvårigheter. Nära ångest. En latent frustration som går ut över fel saker. Bland annat för att det egentligen inte finns något fel – någon mer ansvarig än mig själv och min fascination för en fantasifull lek utförd av män utstyrda i färgrik konfektion och kortbyxor.…

Read more →

november 20, 2020

En pandemi kommer sällan ensam…

Spanska sjukan för 100 år sedan hade Första Världskriget. Till de mindre angenäma uppgifterna i mitt eget icke-aggressiva supporterliv hör att heja på HIF. Det har präglat hela mitt liv på gott och ont. Mest ont. Extra ont blir det troligtvis kännas de kommande tre veckorna. Jag ser inte heller så stora möjligheter att kvitta…

Read more →

augusti 14, 2020

”Lidandet är nödvändigt, litteraturen en utväxt.”

I de allra bästa sporterna spelar fortfarande naturen en viktig, närmast avgörande roll. Du utmanar inte bara dig själv, utmanas inte enbart av andra – cykling är en evig envig med Guds skapelseberättelse. Sä här skriver holländaren Tim Krabbé, i boken ”Cyklisten” från 1978: ”På en cykeltävling 1919 efter första världskriget. ”Också dagen hade varit…

Read more →

april 8, 2018

Cykelcirkusen ligger rulle på påsken

Att cykla är att lida. Det är ganska märkligt och gravt otidsenligt men så är det. Cyklister ska inte enbart tävla till, och ibland över, gränsen för det fysiskt möjliga utan också under så jävliga villkor som möjligt. Inga professionella idrottare har ett sånt helvete som cyklister. Speciellt inte de som idag skakar sig igenom…

Read more →