Johan Dahlin vs Pontus Dahlberg – en liten komparativ studie i målvaktsstil och stelhet ”anno dazumal”

Mötet nästan bäst i landet en gång i tiden i jämförelse med blivande bäst i landet slutade med att den ene gjorde säsongens bästa match och den andre sin sämsta. Till de intrikata förutsättningarna tillkommer det faktum att den yngre håller den äldres lillebror evigt bunden och fjättrad vid avbytarbänken. Jag fokuserar på en räddning och en match (de 20 mediokra icke-målvakterna på plan kan vi faktiskt helt ignorera):  mötet den mellan MFF och IFK Göteborg som den unges lag mycket överraskande vann 2-1 avgjordes helt och hållet av målvakterna.

 

Medan Pontus Dahlberg höll kvar sitt lag i matchen med fantastiska räddningar (och då räknar jag även det mål han var på och det friläge han blockerade men som senare blev avblåst för offside) gjorde Dahlin få men mindre lyckade ingripande som blev avgörande. En av hans bästa och mest resoluta räddningar var på ett närskott signerat Oscar Lewicki.

 

Dahlberg imponerade stort genom att alltid ha exakt rätt position, gå ut i trafik och plocka bollar, blockeringar på frilägen och närskott, utsökta utkast plus vackra youtube-räddningar som den på Carlos Strandbergs nick. Något den duktige, habile men tekniskt ganske bristfällige Dahlin aldrig får göra i MFF.  Har jag för övrigt någon gång sett Dahlin starta en omställning genom ett snabbt utkast och är det i så fall hans fel?    

 

Johan fick ingen kritik av någon av CMore alla expertgubbar för 1-0-målet. Hade det varit Andreas Isaksson, eller Mikael Lustig i EM 2012 hade ”experterna” varit rasande. Ifall avslutet kommer från liten vinkel måste målvakten täcka målet. Speciellt ifall avslutaren inte har andra alternativ utan måste avsluta alldeles själv. Att släppa stolpen och försöka styra avslutet mot just stolpen är helt OK, ja till och med önskvärt men endast ifall man kan täcka första stolpen vid avslutet. Och det är ingen mening med att försöka styra spelaren att avsluta i stället för att passa när det inte finns någon vettig lagkamrat att spela bollen till. Johan Dahlin försökte vara smart och lurade sig själv.

 

Vid 2-1.målet gör Johan en snabb sidledsförflyttning och kan inte hindra Blåvittspelaren från att enkelt stöta in bollen. Safari borde täckt inspelat, Safari borde varit mindre långsam, Rasmus borde varit mindre passiv och loj och Johan Dahlin borde kanske haft en lite högre utgångsposition så han kunnat blocka det låga inlägget men han har precis gjort en jättetabbe genom att släppa första stolpen och tänker under inga omständigheter göra samma traumatiska tabbe två gånger i rad.

 

Det är inte Johan Dahlins mål men han hade förmodligen kunnat blockera avslutet om han agerat annorlunda. När Pontus Dahlberg räddar Carlos avslut från nära håll gör han en Neuersk ”bandysplitt” – första gången beskriven av mig när Manuel fortfarande spelade i Schalke för åtta, nio år sedan. Han går ner lågt ut med ena benet och ena armen. I skillnad från exempelvis handbollsmålvakter som gärna vill täcka med båda armarna bredvid varandra på närskott. Fördelen med Neuers enarmade teknik är att du kommer ned snabbare och har bättre balans och reflexer genom att du med den fria armen kan styra kroppen och den andra armen. Det är dessutom ett agerande där du täcker en större yta med bröstet och torson än med benen. Enkelt uttryckt så behövs en fri arm för att den andra (och resten av kroppen) ska kunna snabbare och mer effektivt. Dahlberg gör en supervacker enhands-blockering. Han kommer ned lågt och kan slänga upp en arm högt vilket är mycket lättare än att ha en hög utgångsposition och försöka komma ned med armen och ännu svårare är det naturligtvis i fall du försöker komma ned med båda armarna utsträcka samtidigt. Dahlin agerar som en innebandyspelare som tvingas hålla klubban med båda händerna medan Dahlberg gör en räddning man kan offra en arm för…

 

I en liknande situation, det vill säga när Dahlin gjort sin sidledsförflyttning och tvingas möte ett kraftfullt avslut från nära håll, försöker han använda båda armarna för att täcka. Problemet är att han inte kommer ned tillräckligt lågt samtidigt som han bli stel och reflexlös genom att försöka sträcka ut båda armarna samtidigt, bredvid varandra. Hans agerande kan jämföras med en korrekt uppställd frisparksmur som inte hoppar.  Bollen går mellan Dahlins utsträcka högerlår och stela utsträckta högerarm.

 

I fall det var ett lågt relativt långskott mot ena stolpen skulle Dahlin aldrig komma på tanken att kasta sig med båda händerna först för då hade han aldrig hunnit ned. Nu gör han något liknande och bollen försvinner in i mål via en bana som Dahlin egentligen ska kunna täcka. Till saken hör också att Dahlberg är ung, snabb och klent byggd medan Johan Dahlin aldrig varit smidig med bra reflex utan alltid stor och lite långsamt. Vilket ju borde leda till att han tränade mer balans och smidighet…

 

Jag upprepar, Johan ska inte lastas för 2-1-målet men det var inte otagbart. Det är bara det att Pontus Dahlbergs agerande är mer modernt och uppdaterat i förhållande till Dahlins sena 1900-talsteknik.   

 

   

 


About this entry