Var sitter försvarsspelet?

Alla svenska fotbollsexperter verkar vara rörande överens om att ”försvarsspelet sitter”. Från Janne, över Backe och Lundh, Bank, Niva, Esk  till minsta bloggkrönikör. Bara beröm, Sven Duva är redan på plats.

Själv har jag en känsla av att den stora entusiasm i TV4 orsakades av att man slapp prata om det icke-existerande anfallsspelet men skit samma. Låt oss granska påståendet ”försvarsspelet sitter”. Vad innebär det och stämmer det verkligen att försvaret är bra enbart för att man spelar 0-0?

 

Om vi ser till chanser borde det blivit mål. Sverige hade en chans som Kiese Thelin oförklarligt lyckades missa. Danmark hade tre, fyra lägen som borde resulterat i mål ifall de danska reserverna varit bättre, ifall det varit mer skärpa eller om Robin Olsen inte gjort rätt.  Lägg därtill ungefär lika många halvchanser.

 

Att ”det sitter” kan tolkas som att mittfältet sitter i backlinjens knä, vilket den bevisligen gör. Innermittfältarna sjunker alltför lågt, även Toivonen var nere i en mittfältsroll vid straffområdet många gånger. Sverige har därför svårt att ställa om när de vinner boll för det finns få eller inga uppspelspunkter, platser dit man kan slå bollen.

 

Ofta tvingades mottagaren av den första offensiva passningen vända om och spela bakåt istället för att ställa om. Att kontra, som det hette på 1900-talet, var en gång Sveriges adelsmärke. Väldigt, väldigt många klassiska landslagsmål. I princip alla 1994 och 2004 gjorde på omställningar. Mot Danmark hade Sverige inte en enda. 2018 springer inte Sverige längre, de sitter.

 

 

Att ”det sitter” kan även tolkas som att det fungerar tillfredställande och att det så kommer göra även i VM, vilket inte riktigt är sant.

 

Sverige spelade första 25 minuterna nästan som mot Italien – extremt defensivt. Mittfältet backade hem och låg väldigt centrerat strax utanför straffområdeslinjen. Man släppte i princip kanterna och stod med åtta eller nio man i eller alldeles utanför boxen.

 

I en tidigare text har jag berört de båda ytterbackarnas undermåliga defensiva jobb. Centreringen ledde också till att innerbackarna ibland fick ta ytterbackarnas jobb vilket de gjorde minst lika illa. Delanesys direktskott/ skarvning från straffpunkten orsakas av att Lindelöf nästan kommer ut mot dansken med bollen vid långlinjen – svensken uppträder som en mittback på ytterbackens position. Martin Olsson står stilla i en yta där han varken ger understöd åt Lindelöf, pressar dansken eller försöker täcka inlägg.  Att inte täcka låga inlägg som kan gå rakt in i straffområdet är en ren dödssynd. Likadant med Krafths fotisättning och ovilja att försvara de farligaste ytorna. Krafth ställde sig inte som man ska, det vill säga tvinga bollinnehavaren att ta sig ned mot kortlinjen utan ställde sig så att motståndaren bara kunde slå bollen innåt, parallellt med straffområdeslinjen, avancera och få ett bra avslut som dock Olsen tippade till hörna. Detta upprepades flera gånger. Man kan inte försvara på det viset på internationell nivå. Nu är Sisto en dålig skytt men en bättre avslutare hade mycket väl kunnat göra mål där. Så huvudsakligen berodde den undermåliga defensiva insatsen på att ytterbackarna inte klickade med resten av försvararna och dessutom var dåliga.

 

Andra farligheter uppstod när Lindelöf var nonchalant och tappade bollen vid kortlinjen. Alla försvarare sprang nästan in i målet medan Deleaney fick vrida och vända flera gånger innan han svagt sköt över.

 

”Granen” gjorde en fantastisk block och räddade ett mål vars chans uppstod av att Lindelöv försökt språngnicka bort en boll rakt ur i plan men inte gjort det bättre än att den hamnade hos en dansk i straffområdet.

 

Ska vi dra fler grundläggande saker som ” inte sitter”?

 

En försvarare måste skydda sin målvakt. Man måste försöka screena bort motståndare som kommer i hög fart eller har lång ansats. Att bara stå och titta håller inte heller på internationell nivå. I fall motståndarna märker att det står mellan Robin Olsen är den som håller Sverige kvar i en VM-match kommer de att om inte skada så i alla fall försöka skrämma honom genom hårda tacklingar. Sånt ska svenska försvarare förhindra.

 

Danmark släppte till en målchans när högerbacken gick bort sig. Sverige släppte till fyra, fem chanser. Är Danmark världsmästare? Är Janne Andersson och de andra nöjda med det här kommer det bli ett jobbigt VM.


About this entry