Sveriges fotbollspojkar som Påtalåten?

Allt jag visste om VM är raderat. Av ett smart Mexiko och ett impotent Tyskland. På nåt sätt trodde jag inte att en tysk förbundskapten med  lugg och vältränad torso i t-shirt kunde ansvara för ett så stelt, stabbigt och lättlurat landslag. Men det gör Jochen Lööw och det innebär att det inte blir 0-0 mot Sydkorea i dag. Trots att jag visste, trots de svenska topp-pensionärerna, trots att fem av senaste sex svenska VM-premiärerna slutat oavgjort.

 

Sverige, eller Sydkorea, måste vinna i dag för att över huvud taget ha chans att gå vidare. Så är det. De två andra lagen är så pass spelmässigt överlägsna att man bara kan drömma om kryss och att världsmästarna skulle åka ut i gruppspelet finns inte. De vill ha revansch, tysk revansch, och det kommer Sverige få sota för.

 

Mexiko är naturligtvis inte lika bra ifall de tvingas föra matchen högt upp på motståndarnas planhalva men tillräckligt bra för att aldrig förlora mot Sverige 2018.

 

Så Sveriges chanser klockan 14? De är väl 50 procent, risken för oavgjort är minimal – avgjort är som att beställa bord på en trestjärnig restaurang och när man dyker upp í sina finaste kläder räcker hovmästaren över en ”doggybag” med nån annan rester. Jag skulle tro att ett av lagen, eller båda, vill överraska motståndarna med en hög press redan i början av matchen. Båda lagens matchplan borde vara att ta en tidig ledning och sedan spela på omställningar – som Mexiko i går. Kan med andra ord bli en helt galen tillställning i eftermiddag med två lag som vill spela brutalt offensivt men inte kan. Det kan bli lite obscent underhållande, som youtubklipp med sjungande hundar och folk som ramlar omkull.

Påtalåten av Ola Magnell handlar om att ”ha känslan men inte rätta viljan”. Ungefär så, fast kanske tvärtom när det gäller fotbollspojkarna och målkänslan…

Heja Sverige!


About this entry