Dubbelmoral och illamående

”Du kommer få en upplevelse du aldrig kommer glömma”, är en av de saker Patrick Ekwall ”garanterar” i reklamfilmerna för det spelbolag som betalar hans lön, Leo Vegas. Samtidigt ägnar han (efter 25 år som populistisk sportreporter) en hel krönika i Expressen åt att beskriva hur innerligt trött och illamående han är ”på hur politiker skamlöst väljer att utnyttja idrottens hjältar när det passar. Enbart i syfte att vinna någonting på det själv.”
”Dubbelmoral” och ”illamående” är de två centrala begreppen i Patricks text.
Fascinerande!
I hans nyutkomna bok berättar han hur oerhört duktig och driven han varit som sportjournalist. Först på kvällstidningar och sedan på TV 4 (vars övergripande affärsmål inte är idealistiskt utan att med nästan alla medel skaffa så många tittare som möjligt så man kan ta mer betalt av reklamköparna). För detta har Patrick, enligt boken, vunnit ära och berömmelse. Så pass att han blivit ambassadör för spelbolaget där han ”garanterar” att alla som lämnar över sina pengar till dem kommer få en oförglömlig upplevelse.
Vad skiljer sportkrönikören/journalisten/spelambassadören Patrick från de politiker som vill sola sig i glansen av framgångsrika svenska idrottare?  Mer än att de vill tjäna röster och Patrick vill tjäna pengar?  Är det inte själva definitionen av den så kallade sportjournalistik som huvudsakligen bedrivs i Sverige: ”att utnyttja idrottens hjältar när det passar”?
Patricks krönika. 

About this entry