0-0 och total neutralitet

Två neutralitetstyngda nationer möts i VM:s åttondelsfinal. De bådas enda egentliga styrka är att försvara lågt och destruktivt och förlita sig på några få fasta situationer – kan det bli annat än 0-0 och straffsparksavgörande?

 

Det var så Schweiz tog poäng mot Brasilien, det var så Sverige besegrade Mexiko, det är så de båda lagen är trygga, samlade, försvarande.

 

Nu finns tecken på att schweizisk hybris, att man vill föra matchen, ha mest bollinnehav, dribbla och slå läckra passningar. Troligtvis är det de italienskättade fotbollsspelarna i de södra delarna som tänker så. Definitivt inte de från den norra, tyskinfluerade delarna av Schweiz.  Där ligger Sveriges chans för mot lag som håller ungefär samma småstabbiga nivå när det gäller individuell teknisk och hyser samma djupa ovilja att personligen utmärka sig med boll har Sverige svårt.

 

Förväntningar:

Att Robin spikar igen – för en riktigt internationell klubbkarriär krävs det att han steppar upp nu.

 

Emil Forsberg måste visa att han är en ledare och ingen marginaliserad yttermittfältare.

 

Ludwig Augustinsson tycker jag inte var godkänd defensivt mot Mexiko. Vill se honom spela mer strukturellt och stabilt.

 

I övrigt är det som det är. De defekter som existerar finns det inget större hopp om – det gäller att ligga nära varandra, på rätt sida bollen och minimera ytorna. Endast så kan Schweiz besegras.

 


About this entry