Bra och mindre bra allsvenska målvakter ( og Robin…)

Starkast intryck i allsvenskans omstart har målvakterna gjort. Vilket kan ha den enkla förklaringen att de potentiella målskyttarna är lite rostiga medan bra målvakterna aldrig  gör skillnad mellan träningsmatcher och tävlingsmatcher – en målvakt måste vara hundraprocentig,  eller på bänken. Därför blir de inte rostiga – ifall de får spela. Det är inte alla som får det. Ett lysande exempel:

 

Från bänken kom Stephan Andersen i danska FCK:s premiär mot Horsens. Han stod under Robins Olsens långa skada och nu när Robin spås flytta söderut verkar det som om den 36-årigen reserven åter fått förtroendet. För hur länge?

 

Stephan gjorde en framdragande räddning på en nick i första halvlek. I andra släppte han en wobblande boll förbi sig som han ska ta hundra av hundra. En ”Musleraräddning”. För att reparera skadan och visa att han är målvakten FCK ska satsa på gav han sig några minuter senare ut på en fast situation. Bollen blev lite längre än Stephan tänkt sig och dessutom stod det typ åtta spelare mellan honom och bollen. Så han fastnade i trafiken, försökte tippa bollen men fick istället se den lätt nickas över honom. Två megatabbar på åtta minuter. När du har en gammal erfaren andremålvakt så är det just för att slippa den här sortens agerande – en tabbe är OK, att ta risker och chansa för att balansera upp tabben är inte OK. FCK kan inte lita på Stephan men tvingas, och hur länge?

 

FCK har inte råd att förlora Robin, FCK har inte råd att låta Robin stanna. De bör gå vidare i Europa/Uefa League idag mot finska KAPU och har i nästa omgång  isländska eller litauiska mästarna men sedan?  FCK har säkert planerat för gruppspel och Stephan Andersen är inte mannen som tar dem dit. Speciellt icke med en ny mittback framför sig. Låter de Robin spela i Europa så kommer det kosta  många tiotals miljoner för klubbar som Roma köper inte en målvakt de inte kan använda i Champions League/Europa League.  Ett spännande dilemma, för FCK.

 

Ifall Robin försvinner kommer FCK garanterat köpa en ny ”förstemålmand”. Robin vill säkert vidare i karriären men VM blev väl inte riktigt så bra som han hoppats. Hans potential är högre och Sverige spelade en sådan defensiv fotboll med lågt försvar och åtminstone jag trodde han skulle få sitt internationella genombrott på ungefär samma sätt som Pickford fick. Det ryktas att Roma vill ha Robin men förutom rubrikvänligheten tror jag inte på ryktet om ”Roma-Robin”. Jo Robin skulle säkert inte göra bort sig men behöver lyfta sig för att motsvara förväntningarna, Efter Alisson. Jag tror Roma vill ha något än mer etablerat, någon som spelat regelbundet i till exempel Bundeesligan.

 

Vem tar då över – för lämnar FCK gör han nog.  Det blir antingen en bra, gammal reservmålvakt från någon av de halvstora klubbarna på kontinenten eller Oscar Linnér  – liknar Robin mycket i kropp och attityd. Han räddade AIK från förlust i Sundsvall – så överlägset i målchanser var Giffarna. Marc Sema skulle gjort minst två. Jag tycker Oscar är mest lovande i allsvenskan och har gjort så länge även om många AIK-are tvivlat. Förlorar AIK Oscar förlorar de guldet för deras försvar har stora brister, på båda kanterna. Att spela Robin Jansson bakom Hauksson funkar inte. Båda är ytterbackar av ”nära-Superettanklass”, förstår faktiskt inte alls vad Robin Jansson gör där  – jo det gör jag. AIK har fyra försvarare långtidsskadade. Men troligast är väl att Seb Larsson får spela vänsterback i början. När AIK vinner matcher de borde förlora med två mål är man guldkandidat. Ifall Oscar lämnar tror jag Patrik Carlgren är bästa tipset som ersättare.

 

Till den kategorin guldkandidater räknar jag också MFF. Trots Östersunds poängstöld. Ska inte orda mer om Johan Dahlins miss och berör Roman Gall och Jeremejeff i en egen text. Men generellt är avståndet till AIK inte så långt. Sportbladet Stefan Alfelt menade att guldet är borta och jag tror att en bred trupp med så många bra spelare mycket väl kan ta in de där 11 poängen. Blir mycket, mycket svårare att nå CL:s gruppspel och gör man det så kan vi nog räkna med att guldet glider MFF ur händerna – så vilket väljer ni?  Själv tar jag CL och den prestige, de pengar och den höjning av alla spelares värde som det innebär att spela i CL. Det skulle även befästa klubbens hegemoni i svensk klubblagsfotboll.

 

Det var inte enbart Linnér som var bäst på plan i sin match. Både Sthur Ellegård och Wiland dominerade andra halvlek på Borås Arena. Två veteranmålvakter som såg till att det blev 0-0 istället för 3-3. Men ingen av de här tre fantastiska målvaktsinsatserna räckte enligt Fotbollskanalen till att hamna i omgångens lag. Det gjorde Erik Dahlin i Blåvitt eftersom ett dataprogram, Playmaker, är det som tar ut laget. Hur pinsamt är inte det – att landets största och vad jag trodde mest ambitiösa fotbolls-site låter ett dataprogram ta ut omgångens lag?  Det låter som något Daniel Nannskog kunnat komma på.

 

Nu har jag bara sett delar av Eriks insats mot det Örebro vars lagkapten valde den egna äran före laget och skallade Carl Starfelt efter 23 minuter (både Blåvitt och MFF ska vara tacksamma för det fantastiska med en lagkapten i 35-årsåldern som fattar det beslutet men det säger mycket om hur dåliga Örebro egentligen är.) Det jag såg av Erik var  långt efter det som de tre andra målvakterna presterade.  Då imponerades jag mer av det som de två MFF-målvakterna presterade när de möttes. Det var både svettiga räddningar och mindre lyckade ingripanden men det visar att den bästa skolan för unga målvakter som Marko och Sixten är ett dåligt allsvenskt lag – då får man jobba och ta ansvar. Oavsett ålder och erfarenhet.

 

Två lag med högre ambitioner är Häcken och IFK Norrköping.  Häcken fortsätter att leva i villfarelsen av att Peter Abrahamsson är tillräckligt bra för ett allsvenskt topplag. Jag tycker inte det och anser även att matchen på nya Parken förstärker den domen – Radiosportens Rickard Henriksson har fortfarande fel när han menar att Peter är en av seriens 5 bästa målvakter.

 

Isak Pettersson är mer lovande men jag tycker han borde han varit på både stolpträffen och målet. Han är nog skymd på det första men vid målet har han fel position och desto sämre räckvidd du har ju mer kostar varje decimeter bortom ”idealpositionen”. Och räckvidd är det enda som Isak varken har eller kan träna sig till. Dags för Mitov Nilsson att göra comeback? Frågan är delikat för båda målvakterna är topp 8 i allsvenskan och bör inte sitta på bänken. Hur tillfredsställer man båda? Vem av dem kommer lämna efter säsongen? Så länge IFK Norrköping vinner, och det kommer de göra ofta, är inte frågan akut men ifall de börjar förlora – då infekteras miljön och den sprider sig lätt och skapar disharmoni både på planen och i omklädningsrummet. Inte för jag tror någon av spelarna skulle visa sitt missnöje offentligt men så pass bra målvakter inte bara bör spela regelbundet – de ska spela regelbundet. En målvakt skulle aldrig prata om det men han jämför sig själv hela tiden med andra målvakter. Speciellt ifall man spelar i samma lag. I varje ingripande, i varje räddning jämför han sig själv med målvakten han tittar på. Det är ofrånkomligt att två så bra konkurrerande och ambitiösa målvakter som inte har peakat karriärmässigt än inte är en ideal situation för laget som helhet.

 

I Kalmar räddade Isaksson Djurgården medan Hägg-Johansson, seriens femte målvakt med sydvästskånskt förflutet, gjorde ett mindre bra ingripande och det räckte. För övrigt bekräftar den matchen den inledande tesen – de första omgångarna efter ett långt uppehåll är målvakternas. Djurgården skapade liksom mot Norrköping massor av chanser men har ingen bra boxspelare. Niklas Bärkroth är inte det men ändå ett offensivt plus, framåt hösten. Men visst kommer Djurgården att köpa ännu en offensiv spelare innan fönstret stänger. De är desperata att hänga med i toppen och överlista allsvenskans motståndarmålvakter.


About this entry